Vi behöver ett jämlikare samhälle
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I dag är klyftorna större än de var innan utjämningen började på 1960-talet. Detta skapar påfrestningar på den generella välfärden, inte minst kan den skapa brist på legitimitet när många får del av den.
Ett bra mått på ett välfärdssamhälle är antalet hemlösa. En undersökning från 2005 visar att antalet ökat med 2000 till 3000 sedan den senaste mätningen 1999.
De flesta hemlösa finns i storstäderna och 75 procent är män.
När det gäller hushållen visar undersökningar från SCB att de med högsta inkomsterna har haft en betydligt bättre inkomstutveckling än de med lägre inkomster. Inkomstspridningen var som störst år 2000 vilket kan förklaras med de kraftiga kapitalvinsterna det året.
Ensamstående med barn fortsätter att halka efter. Likadant gäller det för ålderspensionärer som hade en sämre inkomstutveckling än genomsnittet. Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män, heltidsanställda kvinnor hade 85 procent av männens inkomster.
Likadant gäller för personer födda utomlands som hade lägre inkomster än personer födda i Sverige.
Att skapa inkomstskillnader kan vara farligt för samhället. Detta skedde när politikerna 1991 genomförde den stora skattereformen. Vi fick sänkt värnskatt, en reducering av marginalskatten, en reform som till stor del gynnade de rika i samhället.
Det farliga med allt större inkomstskillnader är att brotten ökar relativt med inkomstskillnaderna.
En undersökning visar att en procent fler relativt fattiga ökar bilstölderna med 22 procent och rånen med 9 procent. Om lågavlönade får för små löneökningar kan de låta bli att arbeta och istället ägna sig åt att begå brott.
Kostnaden i form av förlorad arbetsinkomst uppvägs av att brott kan löna sig. För de med låg inkomst är kostnaden väldigt liten.
Undersökningar visar också att ojämlikheten dödar, där inkomstklyftor verkar vara viktiga inom länder, men inte mellan dem. Människor dör i yngre åldrar i samhällen med större inkomstklyftor. Hälsan grundas inte främst på den materiella välfärden utan på relativa faktorer som hur vi uppfattar oss i relation till vår omvärld.
Detta visar att dödstalen är två till tre gånger högre längre ner i den sociala hierarkin, än bland människor som är närmast toppen. En annan slutsats var att den kontroll människor hade över sina arbeten förutsade deras hälsa.
Att vi går mot ett ojämlikare samhälle kan verka paradoxalt, trots att vi har haft en vänsterregering under lång tid. Det talas om löneökningar och att det blir en tillväxtökning i samhället, men inte hur den fördelas mellan olika grupper.
Vi går nu mot ett val där partierna med lite valfläsk försöker köpa så många väljare som möjligt. Men vad som behövs är istället en jämlikhetspolitik till förmån för de sämst ställda i samhället. För det är inte de rikaste länderna som har de friskaste invånarna, utan de mest jämlika.