Denna vecka har varit en vecka där jag har fått många tankar i mitt huvud om vad som är god journalistik och om man kan lita på det som tidningar förmedlar ut till allmänheten. Det som bekymrar mig mest är den rädsla, osäkerhet som finns att ifrågasätta en journalists artiklar.
Många säger "låt det blåsa, det går över" och om du protesterar så kommer det bara bli värre, men jag kan inte acceptera det när jag vet att jag blir anklagad för något som är fel. Jag är inte perfekt, men jag kan inte acceptera falska anklagelser. Jag vill ha en granskande press, men frågar i dag om journalister och deras ansvariga arbetsledare följer de pressetiska riktlinjer som finns eller finns det brister i dessa riktlinjer?
Jag är politiskt aktiv i Piteå kommun, men de uppdragen beräknas till cirka 50 procent. Ibland arbetar jag politiskt 100 procent en vecka och ibland under 50 procent. Jag har eget företag sedan år 2001 och det är en möjlighet för mig att arbeta politiskt, samtidigt som jag kan upprätthålla mitt yrke. Jag har mina uppdrag från kommuner, universitet och tingsrätt, men med undantag av ett uppdrag så säger jag alltid nej till uppdrag i Piteå kommun. Jag gör det för att undvika kollision med mitt politiska uppdrag då alla kommunens barn finns inom nämndens verksamhet och jag arbetar med barn- och familjer i mina uppdrag.
I det aktuella fallet som det skrivits om i PT var det tingsrätten som år 2005 ville att jag skulle ta ärendet och i dialog med berörda så gjorde vi bedömningen att det inte skulle vara något hinder. Jag skäms inte för att jag är socialdemokrat, men även egen företagare. Jag arbetar inte med social omsorg eller vård och inte heller med grundläggande utbildning, vilket jag anser skall bedrivas av kommun och landsting. Jag skäms inte för mitt företagande och den inkomst jag har från företaget. Jag arbetar för främst andra kommuner men betalar skatt i Piteå kommun. Jag skulle ha en än större inkomst om jag valt att arbeta heltid med mitt företag, men jag trivs och tycker att det är roligt att vara politiker inom barn- och utbildningsnämnden.
Jag har under några dagar i tidningen fått figurera som en "fifflande och lurande" politiker. Jag anser att artiklarna har varit rent förtal och vill på detta sätt ge er läsare min beskrivning av vad som hänt.
Jag fick kännedom att en journalist från PT varit i kontakt med ansvariga inom socialtjänsten, ekonomikontoret, revisorer med mera för att granska mitt företag. Socialtjänsten berättade att journalisten fått veta att det fanns två likadana fakturor som utbetalats, men att de förklarat åt honom tydligt att det var inte mitt fel att två likadana fakturor scannats in och att de även påpekat att det var jag som uppmärksammat kommunen om att jag fått dubbel utbetalning.
I en faktura hade jag glömt (slarv!) att i fakturamallen ändra rubrik på uppdragets innehåll. Uppgift om arbetade timmar överstämde med redovisningen som skickas separat till varje faktura. I den redovisningen framgår exakt vilket arbete som skett för debiterade timmar. Tjänsteman från socialtjänsten uppmärksammade felskrivningen och jag rättade.
När journalisten från PT ringde var jag trygg med den information jag fått från kommunen och sa att han fick skriva det han fått veta från kommunen då jag inte var intresserad i övrigt att diskutera med honom om mitt företag. Varför frågar många? Jo, främst av respekt för de som jag arbetar med. De skall inte känna att alla vet att det är extern socialutredare de syns med, utan de får lämna sin egen förklaring till varför de träffar mig. Det andra skälet var att de flesta vet att när Anders Thelin vill intervjua så vill han sällan ha fram något positivt, utan föredrar skandaler.
Vad händer? Måndagen den 14 november blir jag "uthängd" både i tidningen, radio och webbtidningen som en fifflande politiker och företagare.
Journalisten medgav i telefonkontakt med mig sen eftermiddag måndagen den 14 november att han fått information från socialtjänsten att det var jag som uppmärksammat dubbelutbetalningen, men ville ändå hävda att det var mitt eget fel då jag inte hade velat prata med honom om mitt företagande. Denna journalist, som många andra journallister, gör inspelning av sina intervjuer och har därmed all muntlig information sparad.
Jag har haft mejlkontakt med ansvariga inom Piteå-Tidningen och krävt offentlig ursäkt och rättelse. Viss rättelse har väl jag lyckats få fram, även om det hela tiden är skrivet med dolda frågetecken. Trots att både journalist och ansvariga på Piteå-Tidningen vet att journalisten haft kännedom att det var jag som påtalade att jag fått dubbel utbetalning av samma faktura, innan han skrev måndagens artikel, så har ingen hittills haft det kuraget att ringa/skriva och be om ursäkt. Istället har man valt att fortsätta att publicera inkomna negativa synpunkter i webbtidningen.
Jag är inte rädd att bli granskad, ifrågasatt, men jag vägrar att acceptera att det är denna typ av journalister som man ska bli granskad av. Det är viktigt att man skriver då det verkligen har blivit något fel i det offentliga, men det verkar vara alltmer fokus på att skriva skandalartiklar och där är vi politiker "allmänt villebråd".
Blir följden att politiker undviker kontakt med journalister då man löper stor risk att bli feltolkad, att man blir "rädd" för journalister? Vilken tidning vill ni läsare ha, vilken tidning vill styrelsen för Piteå-Tidningen ha? Jag vet vilken typ av tidning jag vill ha och där ingår inte "skvallertidningar". Tack till er alla som på olika sätt visat mig sitt stöd denna vecka. Det gör att jag fortsätter som politiker.