Sverige är ett välfärdsland som genom politiska beslut har byggt upp en stor offentligt finansierad välfärd. Under 1970-talet var den extra stor för då kom förskola, fritidshem, hemtjänst, äldreomsorg, fältassistenter, fritidsgårdar bara för att nämna några. Ungdomar som tidigare kunde få arbete direkt efter avslutad grundskola förlängde sin ungdomstid genom 3-åriga gymnasiestudier. Kvinnor som tidigare varit hemmafruar fick arbete i den offentliga verksamheten.
Barns och elevers ställning och rättigheter förstärktes, medborgerliga fri- och rättigheter utvecklades, jämställdhetsarbetet fortskred och såväl HBTQ-personers som funktionsnedsattas ställning i samhället har förbättrats. Socialförsäkringssystemet och ersättningsnivåerna i bidragssystemen gav människor förutsättningar att kunna leva på en hyfsat anständig nivå i samband med ohälsa och arbetslöshet. A-kassa, tandvårdsförsäkring, arbetsmarknadspolitik, hemsjukvård, studiestöd, vuxenutbildning… ja, listan kan göras lång.
Även om det har funnits rejäla skillnader mellan partierna så kan man i efterhand ändå tycka att partierna har varit förhållandevis eniga. Välfärdsreformer och rättighetslagstiftning har beslutats i riksdagen och utförts av kommunerna.
Så kom 1990-talet och djup ekonomisk kris med åtföljande indragningar av statsbidrag som gjorde att kommunernas möjligheter att klara sitt uppdrag drastiskt försämrades. Förändringar i politiken kom i form av privatiseringar och en politik som har gått ut på att få offentlig verksamhet till en kraftig marknadsanpassning och att använda både språkbruk och metoder från företagsvärlden. Medborgarna blev kunder och ord som entreprenader, outsourcing, New Public Management, utmaningsrätt och Lagen om valfrihet kom att bli nya politiska termer.
2006 vann Alliansen valet och startade ett omfattande systemskifte med utförsäljningar av statliga företag och vård, skola och omsorg realiserades ut till privata skol- och vårdbolag. Försämringar i sjukförsäkring, A-kassa och andra statliga stöd fick betala skattelättnader för de som redan har det gott ställt. Avfolkningen av landsbygden har accelererat i takt med att villkoren för offentlig service har försämrats. Nu har vi sett resultatet av detta systemskifte. Det är länge sedan klassklyftorna varit så stora och de rika så mycket rikare. Politiken har lett till att orättvisorna, segregationen och utanförskapet har ökat.
Just därför är det magstarkt att påstå att den här utvecklingen skulle ha orsakats av de människor som under de senaste åren tvingats fly från krig och förtryck och som nu söker sig till Europa och Sverige. Det är billig retorik i en tid då vår omvärld drabbas av en gigantisk humanitär katastrof som vi i dagsläget inte kan se någon lösning på. Det är djupt ovärdigt att i det läget hota, hata, objektifiera och förnedra oskyldiga som utnyttjar sin mänskliga rättighet att söka asyl för att få skydd. Det är oansvarigt och historielöst att förklara varje samhällsproblem med en ökad flyktingström. Vi har vårt ansvar som människor att bistå andra i en humanitär krissituation. Vi har gjort det förut och såklart kommer vi att kunna göra det igen.