Vårt land behöver en handlingskraftig regering som kan ta itu med många framtidsfrågor som jobben, skolan, vården och omsorgen, jämställdheten, miljön och mycket annat.
Risken är överhängande att valresultatet ger oss ett läge där riksdagen och regeringen förlamas i sitt arbete och inte kan ta de beslut som behövs . Redan under den avslutade valperioden har vi kunnat studera innebörden av SDs vågmästarroll, men i en situation där alliansen haft fler mandat än de rödgröna. I 90 % av omröstningarna i riksdagen har SD stött alliansregeringen. Det kan tolkas som att SD har en politisk högerorientering. Men enligt riksdagsledamöter jag talat med har också alliansregeringen i flera fall valt att inte lägga fram förslag, när de upplevt att de skulle kunna fällas i riksdagen.
Detta bör ge oss alla en tankeställare på vad Sverige politiskt skulle kunna drabbas av efter 14 september. Opinionsundersökningar indikerar att de rödgröna blir större än allianspartierna, men att de senare tillsammans med SD skulle bli större under förutsättning att cp och kd trots en längre tids lindansande runt 4 % ändå till slut tar sig in i riksdagen.
Det är ovärdigt vårt land att ge främlingsfientliga SD en vågmästarroll när det gäller viktigt beslutsfattande.
Fredrik Reinfeldt har sagt att han och moderaterna inte tänker ta stöd av SD i riksdagen. Det är mycket tveksamt om han verkligen kommer att hålla det löftet. Moderaterna kan naturligtvis lägga ned sina röster i riksdagen när beslut ska tas om en ny regering, och på så sätt släppa fram en s-ledd regering.
Alliansregeringen har tagit stöd av SD redan under den gångna perioden, och det är troligt att allianspartierna är beredda att göra det även efter valet. Det är inte särskilt sannolikt att moderaterna kommer att lägga ned sina röster i mängder av andra viktiga frågor under valperioden, såsom statsbudgeten. Och om en s-ledd regering förlorar den typen av omröstningar i riksdagen kan den knappast sitta kvar. Ett alternativ är att ett nyval tvingas fram, vilket vårt land hittills undvikt som utväg.
Hur ser de tre små mittenpartierna på detta scenario? Är de beredda att stödja en blåbrun sörja i riksdagen efter valet? Eller kan ett eller flera av dem tänkas ta ansvar för landet med syfte att undvika en mardrömssituation och stödja ett handlingskraftigt regeringsalternativ?
Det säkraste sättet att undvika en blåbrun sörja är att redan i valet 14 september stödja en s-ledd regering och inte lägga rösten på SD!