Världen i valrörelsen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Integration var inte ett hett ämne, trots att vi i Sverige fortfarande är dåliga på att värdera utländska utbildningar och invandrares erfarenheter. Det är som bekant också betydligt svårare att få ett arbete om man har ett utländskt namn.
Inte heller talades det om världens fattiga som en del av vårt ansvar. Visst, det är en stor fråga som kan inge modlöshet, särskilt om man ingenting gör, men vill vi vara människor på riktigt kan vi inte se bort från den. Att procentmålet i bistånd uppnåtts är bra, men hur många känner till att där ingår både en del av kostnaderna för flyktingmottagningen och en del av ambassaderna?
Hur vi ska skapa ett gott bistånd och rättvisare handelsförhållanden borde vara en viktig fråga för alla partier, inte bara för biståndsorganisationer och kyrkor. Vi som har växt upp i kyrkliga, eller frikyrkliga sammanhang, har sedan barnsben lärt oss att tänka in världen i vår egen tillvaro; att känna samhörighet med människor, oavsett nationalitet. Med ökande sekularisering finns risk att den solidariteten tunnas ut, även om den självklart finns också i sekulära sammanhang.
Vilket parti har talat sig varmt för att ge upp något för någon annans bästa? Vilket parti har förmedlat att generositet, kanske uppoffringar (hemska ord!) från oss i den rika världen behövs för att höja livskvaliteten för andra? (Något som jag är övertygad om i förlängningen höjer vår egen.) Kanske hade en sådan passion motat Sverigedemokraterna i grind. Kanske hade det då känts mer omoraliskt att rösta på ett parti som, trots en polerad yta, har främlingsfientlighet som grund.
Tyvärr plaskade partierna mest omkring i den svenska ankdammen som bara rördes upp av begrepp som skatt, pension och välfärd, förvisso viktiga saker, men oftast behandlade utifrån snäva svenska perspektiv. Men det finns hopp! Många har vaknat upp och förstått att vi nu, i politiken, föreningslivet, media och inte minst privat, måste vara opinionsbildare för ett varmare samhälle där invandrare känner sig välkomna och där det finns omsorg om utsatta människor också långt borta.