Vargjaktens vara eller inte vara
Allmän licensjakt på rovdjur är otidsenlig, menar Patrik Wikström, som efterlyser en mer genomtänkt vargpolitik.
Foto: LÄNSTYRELSEN
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I stället verkar det inträffade ha setts som olyckor. Under 1800-talet och första hälften av 1900-talet utplånades vargen nästan helt i Sverige. Att regeringen och Sveriges riksdag 2010 beslutat om att tillåta vargjakt i en sådan utsträckning som nu sker visar bara på deras bristande kompetens i vargfrågan. Varför frågar inte Sveriges länder som bevisligen har mer aktuell kunskap i frågan, exempelvis USA, Kanada och Spanien. Östeuropa är en annan del av världen där kunskap om vargen finns att inhämta.
Vargen som koordinator i naturen måste beaktas och tas till vara. Vilket djur skall annars hålla mårdhunden stången? Denna håller på att invandra till Sverige från Finland. Det finns mycket att lära sig om sambandet och nyttan med vargen. Vanan med att hålla bruks- och husdjur i hagar och även löst springande i skogen har bidragit till att vargen med tiden börjat betraktas som ett onyttigt och störande djur i naturen.
Allmän jakt på varg leder många gånger till att fel djur blir skjutna. Förra året sköts 28 vargar av 4 500 jägare. Ett allvarligt problem vid såväl varg- som björnjakt är att det skjuts djur med ungar, ungar som blir helt lämnade åt sitt öde. Vad händer med dessa, utan föräldrarnas ledarskap? Var finns kunskapen om inte hos lagstiftande församlingar?
Regeringen och Naturvårdsverket förefaller inte besitta den kunskap som behövs eftersom misstagen upprepas över tid. När det gäller händelsen med de flyende vargarna i Skånes djurpark hade den aldrig behövt ske om det från djurparkens sida funnits förståelse för vargens nedärvda beteenden. Det var vargarnas sociala beteende i frihet och fångenskap som var den grundläggande orsaken till utbrytningen ur hägnet. Händelsen som sådan visar uppenbarligen hur starkt trycket är på ungvargar som börjar bli könsmogna. Parkinnehavare måste lära sig att ta bort rätt djur alternativt förhindra fortplantning när de håller varg i inhägnader.
Vargjakt i alla dess former blir problematiska om inte tid ges till att förstå sammanhangen i naturen och vem som påverkar vem av vargen och människan. Om vi människor vill ha de större rovdjuren kvar i naturfaunan får vi vara så kloka att vi tar lärdom av historiska fakta. Sådan nödvändig kunskap kan med fördel förmedlas vid utbildning av jägare.
Vad är det för kunskaper som ingår i en jägarexamen? När det gäller att bedriva jakt på djur så är det en avsevärd skillnad på att jaga rovdjur, som exempelvis varg och björn, och jakt på vanliga bytesdjur, som exempelvis älg eller råddjur. Därför borde metoden med licensjakt på rovdjur utifrån principen allmän jakt inte vara tillåten.
Älg och rådjur brukar inte förändra status i förhållande till människan även om de blir skadeskjutna och på andra sätt tillintetgjorda på grund av människans påfund med exempelvis stängsel längs landets vägar. Med varg och björn förhåller det sig annorlunda, där kan felaktiga jaktmetoder skapa problem som kan resultera i ytterst svåra konsekvenser för såväl människor och tamdjur som rovdjur.
Jakt med lös hund är en jaktform som troligtvis måste upphöra efter hand i takt med att vargens utbredning eskalerar. Vem ombesörjer sådana förändringar och hur ska en sådan sedvanerätt förändras för att tillgodose såväl jägarens som vargens behov. Ett annat återkommande bekymmer som också måste uppmärksammas här är tjuvjakt på varg, björn och annat vilt med hjälp av fordon, exempelvis bilar och snöskotrar, vid utlagda åtlar efter skogsbilvägar.
Riskerna för allmänheten vid promenader med lösspringande hundar ökar avsevärt om ingenting görs. Det borde därför här ställas höga krav från allmänhetens sida på jaktvårdande myndigheter om att de ingriper mot denna form av olovliga jaktmetoder.