Socialdemokraterna har nu presenterat sin infrastrukturmotion. De vill bland annat införa en vägslitageavgift på sammanlagt fyra miljarder kronor per år. En sådan avgift drabbar åkare i hela landet och i slutändan alla landets konsumenter. Fördelningspolitiskt slår en sådan avgift mot låginkomsttagare och drabbar särskilt län som Norrbotten med långa transportavstånd.
Samtidigt som norrbottningarna skall betala oproportionerligt mycket så är det anmärkningsvärt att Socialdemokraterna inte vill stödja gruvnäringen i länets utveckling.
I stället för att prioritera en kapacitetsökning av Malmbanan så väljer S att lyfta fram Bergslagsbanan trots att gruvdriften i Bergslagen bara är i planeringsstadiet. Detta kan ställas mot regeringens förslag på att investera två miljarder kronor i gruvrelaterad infrastruktur i Norrbotten. Hur kan länets S-riksdagsledamöterna stå bakom en politik som straffbeskattar Norrbotten samtidigt som det är andra delar av landet som får del av investeringarna?
Leif Pettersson (S) skriver i Piteå-Tidningen den 9 november att S nu tar krafttag för att bygga Norrbotniabanan. Läser man S-motionen så framgår det att man vill bygga mellan Umeå och dess kraftvärmeverk en mil norr om staden. Detta är visserligen inget dåligt förslag att transportera sopor till förbränning men det gör verkligen ingen Norrbotniabana. Den sträckningen finns dessutom med i gällande länstransportplan. Vill S ha någon trovärdighet får man gärna komma med förslag som inte redan är planerade och möjliggjorda av alliansregeringens politik
Kommer länets S-riksdagsledamöter att rösta för regeringens satsningar i Norrbotten eller kommer de att rösta mot satsningarna på Malmbanan samt vägsatsningen Pajala-Svappavaara som länet så väl behöver när riksdagen skall votera. I sådana fall är en motivering det minsta man kan begära.