Varför ta så stora risker i onödan?
Tjernobyl, Forsmark och Asco är några exempel bland flera som borde få var och en att inse att kärnkraften aldrig kan bli helt säker, skriver debattören. (Bilden visar kärnkraftverket i Tjernobyl efter olyckan).
Foto: Efrem Lukatsky
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hos dessa vitt skilda händelser av olika farlighetsgrad finns en tydlig gemensam nämnare - att det som hände där inte kunde hända. Tjernobyl ansågs av sina ägare vara världens säkraste kärnkraftverk. I Sverige har vi betydligt säkrare reaktorer än Tjernobyls. Ändå ledde ett tekniskt fel i kärnkraftverket i Forsmark i slutet av juli 2006 till att flera av varandra oberoende säkerhetssystem slogs ut. Händelsen, som berodde på ett konstruktionsfel som även fanns i två av Oskarshamns reaktorer, kom som en total överraskning både för ägare och för tillsynsmyndigheter.
Också i Asco 1 var det antagligen ett dolt konstruktionsfel tillsammans med ett misstag av de anställda som orsakade incidenten och ledde till att radioaktivitet läckte ut utanför kärnkraftverket. Skrämmande i sammanhanget är att myndigheterna, precis som vid Tjernobylolyckan, mörkade händelsen. Inte förrän Greenpeace fick kännedom om saken och slog larm i början av april, flera månader efter läckan, gick de ut med information till allmänheten. Nu undersöks 1 600 människor för att se hur mycket strålning de har utsatts för.
Sedan Tjernobylolyckan har kärnkraftens försvarare upprepat att våra svenska kärnkraftverk är oerhört säkra och att även om, mot förmodan, en olycka skulle inträffa, så skulle reaktorinneslutningen och filtersystemen hindra den radioaktiva strålningen från att komma ut utanför kärnkraftverket. Men i Asco 1 läckte radioaktivitet ut genom ett nödventilationssystem - trots att detta inte ska kunna hända. Säkerhetssystemen hindrade alltså inte strålningen från att komma ut.
Tjernobyl, Forsmark och Asco är några exempel bland flera som borde få var och en att inse att kärnkraften aldrig kan bli helt säker. För hur ska vi kunna skydda oss mot dolda konstruktionsfel? De är ju dolda. Och hur ska vi någonsin kunna eliminera den mänskliga faktorn, att människor slarvar, gör fel? Lägg ihop Forsmarks havererade säkerhetssystem och Ascos fallerande filtersystem och en potentiellt mycket allvarlig olycka är mycket närmare än vi vill tro. Tanken är förstås svindlande. Om vi på allvar tog in denna information, skulle det i princip bli omöjligt att driva kärnkraftverk någonstans i världen.
För hur många fler dolda fel kommer vi att hitta, i tid eller inte, i världens 439 kärnkraftverk? Och hur många fel håller just nu på att byggas in i de två nya reaktorer som konstrueras i vår närhet, i Olkiluoto i Finland och i Flamanville i Frankrike?
I Finland har finska tillsynsmyndigheten STUK hittills listat 1 500 överträdelser av regler och säkerhetsföreskrifter - och då är kärnkraftverket ännu långt ifrån färdigt. Trots kännedom om detta har många av bristerna inte åtgärdats - man menar till exempel att det skulle vara alldeles för dyrt att gjuta om bottenplatten som har problem med försvagad betong. Och trots att man kände till misstagen vid bygget av reaktorn i Finland, visar det sig nu att liknande fel byggs in i reaktorn av samma modell i Frankrike.
Vi har alltså all anledning att inte blunda för vad som kan komma att ske, fastän det inte kan ske. Det positiva i sammanhanget är att vi inte behöver ta de här riskerna. Faktum är att vi kan klara oss utan kärnkraft, utan att äventyra klimatet. Det handlar bara om politisk vilja.
Greenpeace har, i en omfattande rapport, tillsammans med över trettio forskare och ingenjörer vid olika universitet och institut över hela världen, kunnat visa att vi kan halvera koldioxidutsläppen till 2050 och samtidigt avveckla kärnkraften - till en lägre samhällskostnad än om vi fortsätter som i dag. Med i beräkningen är den snabba ekonomiska tillväxten i länder som Kina och Indien.
Nyckeln är att utnyttja en i dag nästan outnyttjad energikälla - energieffektiviseringar. I dag förbrukas energi på ett mycket onödigt sätt.
Med smartare teknik kan vi minska vår energiförbrukning så mycket att miljövänliga energislag kan ersätta både majoriteten av de fossila bränslena och hela kärnkraften.
Till 2050 kan förnybar energi i kombination med ett smartare energiutnyttjande och effektiv teknik tillgodose nästan 70 procent av världens elbehov och 65 procent av all uppvärmning - en bra bit på väg till ett helt miljövänligt energisystem. Kärnkraften är alltså inte bara livsfarlig - den är även överflödig. Om vi vill det.