Varför "spara" på uranet?

Piteå2006-05-29 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Redaktör Pettersson hittar till sist en av orsakerna till förändringsinställningen till kärnkraften. Prishöjningarna på oljan och insikten om en framtida brist på olja, har gjort sitt. Samtidigt har människorna börjat förstå att förbränning av fossila bränslen måste minska drastiskt. Riskerna för en klimatförändring har gått in i folks medvetande. Men då kommer du dragande med att uranet liksom oljan är ändlig. Då hänger jag inte med . Vad tänker du använda uranet till om vi inte ska använda det som energikälla?

Man kan visserligen hävda att vi för närvarande bara kan "krama" ur fem procent av energiinnehållet i uranet. Resten finns kvar i avfallet, men försök pågår med en ny reaktortyp, som utvinner praktiskt taget all energi. Med den så kallade transmutationsmetoden kan man använda vårt nuvarande avfall som bränsle, liksom plutonium, uran 235, uran 238 och dessutom thorium 232. Thorium finns det gott om i berggrunden.



Avfallsmängden blir mycket liten, och avfallet behöver bara hållas borta från biosfären under 1 000 år. Med den metoden kan bränslet räcka i tusentals år. Som bekant pågår forskning kring en fusionsreaktor. Den kan vara ganska långt borta i tiden, men vi har gott om tid, om vi använder de resurser som kommer att vara tillgängliga.

Du påpekar att det rivs flera reaktorer än som byggs, och det beror bland annat på att motståndet mot kärnkraft blev stort efter Tjernobyl. Dessutom rivs de farliga grafitmodererade reaktorerna i Öst-Europa, och de kommer att ersättas med lättvattenreaktorer. Det tar sin tid, men visst planeras det och byggs. Ute i världen byggs ett tjugotal, och bara i Kina görs planer på ytterligare 30 stycken. Man får hoppas att utvecklingen i Europa vänder. I Tyskland liksom i Sverige har en röd-grön allians påbörjat en avveckling , men något håller på att hända i Tyskland. Rädslan för ett oroligt mellersta östern och osäkerhet om den ryska gasen gör att en omsvängning är på gång. Tyskland har inte möjlighet att bygga ut vattenkraft utan är i dag hänvisad till fossila bränslen. Frankrike får 78 procent av sin el från kärnkraft medan i Tyskland utgör kärnkraftseln bara 32 procent. Tyskland har visserligen sitt brunkol, men det är oansvarigt att fortsätta att "spy" ut koldioxid i så stora mängder som görs.

Tydligen är du orolig över att det finns en opinion mot uranbrytning på vissa platser i Sverige. Den oron är kanske inte så befogad.



Vad jag vet så är riskerna med uranbrytning inte större än vid vanlig gruvdrift. I Kiruna är man beredd att flytta vissa delar av stadsbebyggelsen för att ha kvar gruvdriften under en längre tid. För övrigt är det inte i dag aktuellt med uranbrytning i vårt land

Även några miljökämpar börjar omvärdera kärnkraften. James Lovelock, en av Greenpeaces grundare skriver: Bara kärnkraften kan stoppa den globala uppvärmningen. Genom fördjupning i ämnet kan förhoppningsvis redaktör Pettersson också ompröva sin inställning till kärnkraften.

Läs mer om