Vänsterpartiet blundar för ungdomsarbetslösheten
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning så var 51 000 ungdomar under 24 år arbetslösa i december 2005. Det innebär 11 procent av alla ungdomar mellan 16 och 24 år.
Lägger man till alla de ungdomar som inte finns med i statistiken eftersom de studerar samtidigt som de söker arbete så hamnar vi en bra bit över 20 procent.
Oacceptabla siffror som hotar dessa ungdomars möjligheter att komma in i ett normalt samhällsliv. Därför måste åtgärder för att få fler ungdomar i arbete prioriteras. För som Maud Olofsson skriver "även om man, till äventyrs, skulle vara okänslig för den mänskliga sidan av att vara ung och inte behövd, så är det ekonomiskt vansinne att låta en hel generation gå förlorad."
I Joel Karlssons centralistiska idealsamhälle kan arbeten kommenderas fram i offentlig sektor för att på så sätt avskaffa arbetslösheten. Skulle detta fungera så behövs självfallet inga ungdomsavtal eller några privata initiativ - eller för den delen något anställningsskydd. Därför är det förmodligen ett mysterium för Joel Karlsson hur det kommer sig att hans äldre partikamrater i landstinget och i de kommuner där de sitter vid makten snarare minskar antalet anställda än anställer alla arbetslösa.
Jag har vuxit upp i en annan verklighet. En verklighet där oron för egen och nära anhörigas del att inte få ett arbete var påtaglig. Där möjligheten till även tillfälliga anställningar sågs som en viktig chans att få in en fot på arbetsmarknaden.
En verklighet där jag också är medveten om hur små marginalerna är i många företag. Särskilt för många företag är det ett stort - ofta alltför stort - och långt åtagande att nyanställa.
Företagarna är väl medvetna om att en anställning i fel tid eller av fel kompetens kan vara förödande för företagets utveckling. Därför avstår man hellre, trots att en nyanställning kan vara det företaget behöver för att fortsätta utvecklas.
Tyvärr drabbar denna sunda försiktighet att dra på sig kostnader som inte snabbt kan avvecklas många av de ungdomar som står i tur att komma in på arbetsmarknaden.
Därför skulle ett enklare och mer flexibelt anställningsförfarande ge möjlighet för många företag att anställa ungdomar. Självklart är detta ingen ensam lösning på ungdomsarbetslösheten. Det krävs framför allt åtgärder för att få en tillväxt av nya jobb i Sverige. Dessa nya jobb måste skapas i det privata näringslivet, och då i första hand i de små och medelstora företagen.
Enkelt uttryckt måste det bli lägre kostnader och enklare regler för att nyanställa.
Vi måste också öppna upp den offentliga sektorn för privata initiativ och ersätta den "svarta" tjänstesektorn med hederliga jobb i riktiga företag.
Det Joel Karlsson tyvärr inte vill förstå är att var femte svensk under 26 år i vänsterpartiets Sverige inte ens är hänvisad till arbetsmarknadens B-lag.
De har överhuvudtaget inte fått möjlighet att komma in på spelplanen. Så är verkligheten i det Sverige som vänsterpartiet regerar.