Det är beklämmande att läsa vänsterpartisterna Brith Fäldts och Mikael Borghs desperata och virriga försök att i PT den 6/12 rentvå sina avsikter att rösta igenom nämndens skolstrukturplan, som kan bli ett dråpslag för de byar som riskerar skolnedläggning. Beslutet om nedläggning av skolor kommer troligen efter valet 2014.
Det gör de genom att påstå att Vänsterpartiet sätter barnen i främsta rummet. Det är ett typiskt socialistiskt tänkande. ”Barn och familjer vet inte vad som är bäst för dem, det måste vi socialistiska politiker avgöra”.
Att de dessutom drar till med falska anklagelser om de borgerliga partierna, visar på den panik de befinner sig i, med hopp om att läsarna ska tro på dem.
Men Brith och Mikael, hela debatten handlar ju om barnen och vad som är bäst för dem. Det är ingen fråga som är specifikt för Vänsterpartiet, det är i allra högsta grad en fråga även för oss folkpartister. Men för oss handlar det om helheten, inte enbart inlärningen, som är Vänsterpartiets enda fråga.
För oss handlar det om tryggheten framför allt för barnen. Men barn är inte trygga om inte föräldrarna och inte minst bygden, där byskolorna ännu finns kvar, också är trygg. Folkpartiet vill ha en skola där den enskilde eleven inte drunknar i stora klasser, långt hemifrån och med långa skoldagar. Det är den totala miljön för alla, som vi folkpartister väger in i debatten och det beslut vi kommer att fatta i fullmäktige.
Att svensk skola befinner sig i ett kritiskt läge, är ingen nyhet för oss i Folkpartiet, det har vi länge varnat för. Redan på 80–90-taler såg vi hur kurvan såg ut. Socialdemokraterna med Göran Persson i spetsen skapade en skola som med rätta fick namnet ”flumskola”.
Eleverna själva skulle bestämma vad de skulle lära sig. De som hade det lättare för sig, skulle hjälpa de som fick jobba mer. Betygen skulle bort för ingen skulle kunna se vilka kunskapsnivåer var och en hade. Med andra ord ingen fick sticka ut och visa sig vara duktigare än andra. Det spelade ingen roll om kunskapen blev låg, bara alla var lika.
Delar av den skolstrukturen lever fortfarande kvar, eftersom de socialdemokratiskt ledda kommunerna av någon anledning bromsar de förändringar som Jan Björklund jobbar med. Trots alliansen så är det socialdemokraterna som styr skolorna i Piteå. Så frågan är, var är orsaken till de låga resultaten? Så har vi ju dessutom ett valår framför oss, vad det nu kan innebära?
Vad den sista PISA-rapporten egentligen visade är resultatet av det socialdemokratiska skolsystemet, eftersom dessa 15-åringar började skolan och gjorde testen med det systemet i grunden. Realistiskt sett så kommer vi inte förrän tidigast 2017 via PISA-testen t kunna utvärdera resultatet av Folkpartiets genomförda skolreform. För den årskullen har då börjat skolan när Folkpartiets skolreform fick genomslag. Att förvänta sig en förändring redan nu är att visa på en stor okunskap om förändringsarbeten i en så stor organisation som skolan är.
När vi läser Briths och Mikaels artikel, så är deras budskap: ”Förhindra Folkpartiets reformförändring och gå tillbaka till den tidigare Flumskolan, där alla elever ska vara lika utan kunskapskrav”.
Hur ska vi kunna konkurera med vår omvärld med den socialistiska skolpolitiken i botten, när vi redan i dag har svårt att hålla sysselsättningen uppe?
Mellan raderna i deras artikel kan man läsa att Vänsterpartiet har sålt sin själ till Socialdemokraterna, men försöker att dölja det genom att vara varken för eller emot nedläggning av skolor i Piteå.
Det känns tryggt med sådana politiker, som kan jämställas med Hasse Alfredssons ”Pastor Jansson”, han som inte hade några bestämda åsikter om någonting!