En nyligen hållen sammankomst mellan representanter för Villaägarnas Riksförbund centralt, lokalt och boende i Malmfälten, visar att en förlamande vanmakt råder i fråga om ekonomisk kompensation för drabbade samhällsmedborgare då de måste lämna sitt nuvarande boende i pågående samhällsomvandling där det statliga gruvbolaget LKAB expanderar sin gruvverksamhet i Malmberget och Kiruna.
Villaägarnas Riksförbund hävdar att processen från början är amatörmässigt hanterad och jämför med Tyskland, där liknande samhällsomvandlingar ger medborgare ett nytt boende enligt "nyckel mot nyckel principen" utan att boende drabbas av förlust eller fördyrade kostnader. Ett liknande krav har Villaägarnas Riksförbund för Malmfälten.
Gruvföretaget LKAB har däremot förhandlat om ersättningen med de boende i det enskilda fallet enligt principen marknadsvärde plus 25 procent. I aktuell situation motsvarar det i många fall bara en tredjedel av eller upp till halva marknadsvärdet i det nya området där de flesta bosätter sig. Ersättningen motsvarar ej heller nybyggnadsvärdet. Förhandlingarna kan dock leda till skilda resultat och de som förhandlat i tidiga skeden av processen har i något, några fall enligt egen utsago erhållit ett likvärdigt eller bättre villkor med det nya boendet.
Villaägarnas Riksförbund motsätter det förfarande som kommunen tillämpade i Gällivare när detaljplanen upphävdes och gruvbolaget LKAB kunde med möjlighet till markanvisnings förrättningen flytta boende enligt tvångsliknande principer. Därför förväntar man sig att kommun och gruvbolaget inte mer tillämpar den principen utan omvärderar sin syn och tillvägagångssätt i framtida förhandlingar. Det kan kräva att samhällsmedborgarna måste agera, inte tyst tiga utan kräva, demonstrera, protestera och ställa förtroendevalda politiker mot väggen i kampen om bättre villkor.
Frågan man kan ställa nu är, hur skall Malmfälten kunna uppnå en situation där samförstånd och samrådsklimat råder mellan samtliga parter i stadsomvandlingen? Svaret är inte givet, därför att det kräver kompromisser från samtliga parter och processer är redan långt gångna och i initiala fall redan avslutade som uppgörelser. Det märkliga i sammanhanget är hur det kunnat leda så långt från början utan att det uppmärksammats mer. Att ansvariga inte använt och lyckats uppnå principer liknande Tyskland som grund i förhandlingar om ersättningsboende är anmärkningsvärt.
I Dalarna lyckades Villaägarnas Riksförbund uppnå en uppgörelse med ett gruvföretag där man framgångsrikt tillämpat " nyckel - nyckel " principen liknande den tyska modellen mellan gruvbolaget och drabbade boende. Beklagligt att inte liknande förfarande lyckas i Malmfälten. Man undrar om det kommer att sluta med domstolsprövningar av gällande lagar och uppslitande processer som inte gagnar framtida samhällsanda.
För drygt ett halvår sedan presenterade jag, i en tidningsartikel, en modell, Malmfältsmodellen som i dagsläget kan betraktas som en kompromissmodell mellan parterna i samhällsomvandlingen. Modellen bygger på att en oberoende part, till exempel statligt bolag blir ansvariga för att uppgörelsen mellan parterna i samhällsomvandlingen uppnår önskemål från samtliga parter där subventioner av verklig boendekostnad i det nya boendet finansieras under 20-30 år med en trygg kapitalavkastning som grund.