Våldsamma män samhällets problem
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Våld mot kvinnor är det brutalaste uttrycket för kvinnoförtryck och förekommer i alla samhällsklasser och i alla länder. Vi vet att mörkertalet är gigantiskt, att kvinnornas skam är stor och att många som kommer in på akuten anger andra orsaker till sina skador. Mäns våld mot kvinnor är ett brutalt brott där skammen blir kvinnans egen och ett område där den övervägande majoriteten av förövarna inte kommer i närheten av en domstol.
Trots utredningar, nya direktiv, delegationer och lagar finns det fortfarande en djup förnekelse i samhällets sätt att se på mäns våld mot kvinnor. Det görs till ett internt familjeproblem, något som bara drabbar alkoholiserade, allmänt svaga eller beroende kvinnor. Det utbredda våldet mot kvinnor ses som ett utslag av enskilda individers aggressivitet och placeras alltför sällan in i ett sammanhang.
Men om vissa representanter från en viss grupp i samhället dagligen är sysselsatta med att plåga, slå och misshandla representanter ur en annan grupp så är inte det ett uttryck för individuell aggression. I vårt samhälle finns det ett strukturellt utrymme för de här männen att fortsätta slå och för nya män att börja. På så sätt är mäns våld mot kvinnor spetsen på ett system där kvinnor är konstant underordnade. En feministisk analys av läget är nödvändig för att vi ska förstå och motverka den här typen av brottslighet.
Med ett genusperspektiv i utbildningen av förskolepedagoger och lärare kan vi hindra att traditionella och destruktiva föreställningar om kvinnor och män förs vidare. Att arbeta med mäns våld mot kvinnor är ett jämställdhetsarbete och måste börja tidigt. Miljöpartiet anser att kompetensen att bemöta misshandlade och hotade kvinnor måste höjas både inom polisen och domstolsväsende. Ett dåligt bemötande kan upplevas som en andra kränkning för den misshandlade kvinnan.
Det finns en utbredd motvilja mot att prata om mäns våld mot kvinnor. Motviljan kommer från rädslan för en kollektiv skuld, vi värjer oss mot att bli anklagade som grupp, vi fredar oss från det personliga ansvaret och låtsas som att våld mot kvinnor alltid utövas någon annanstans, av män vi inte känner och under omständigheter som är väsensskilda från våra.
Men det är inte det kollektiva ansvaret som är farligt, utan den kollektiva rädslan att prata om det.
Även om mäns våld mot kvinnor är en strukturell företeelse är det viktigt att möta problemet också på ett individuellt plan. Män som slår behöver hjälp, vård och behandling. Forskning och erfarenheter från andra länder visar att behandling i samtalsterapi fungerar bra. Trots det finns i dag mansmottagningar och kriscentra enbart på ett fåtal platser i landet.
Miljöpartiet menar att fler professionella mansmottagningar behövs för att möta män med våldsproblematik. Kriminalvården har ett stort ansvar för de män som straffas för sina brott. I dag är återfallsfrekvensen mycket stor och drabbar inte sällan de som redan tidigare varit hotade. Vi menar att alla män som misshandlar kvinnor ska få professionell behandling jämte sin straffpåföljd.
Det viktigaste arbetet för att hjälpa kvinnor, tjejer och barn som råkat ut för mäns våld bedrivs på landets kvinnojourer och tjejjourer. I dag är det kvinnojourerna som bär kommunernas ansvar för att slagna och hotade kvinnor ska få skydd. Fortfarande saknas jourer och skyddat boende i många kommuner. Kvinnor som blivit utsatta för mäns våld i dessa kommuner har alltså ingenstans att ta vägen. Vi vill att kommunerna tar sitt ansvar och ser till att erbjuda misshandlade och hotade kvinnor hjälp och skyddat boende. Det är en självklarhet att alla kvinnor som utsätts för våld eller hot om våld ska ha rätt till skyddat boende.
Eftersom det är männen som slår är det männen som är problemet och männen som ska ändra på sig. Vi måste rucka på de djupt liggande föreställningar om mäns överhöghet, makt och rättigheter som finns i vårt samhälle. Det är dags att börja betrakta mäns våld mot kvinnor som ett samhällsproblem som berör oss alla.