Att vi människor har ytterst få saker vi är helt överens om har ett snart sextioårigt liv lärt mig, vi har dock några. En av dem är det oundvikliga att ett människoliv är väldigt kort, olika långt för olika människor. En annan är att vår jord är översvämmad av människor som lider, det är till och med så att vi alla lider. Varenda en av oss bär omkring på någonting som gör väldigt ont. Om vårt samvete lever finns det alltid något som plågar. Sammanfattning blir att vi behöver alla hjälp.
Ett sätt att döva vårt samvete är att mentalt leta reda på någon som är ändå sämre än jag själv, då går det ju alltid att använda den eller dem som spottkopp. Ett tag i mitt liv bestod min egen spottkopp av en människa som hade en annan läggning än mig. Det gick i ett antal år till en gång när jag hörde den människan gråta över sitt lidande och sina plågor. Då återstod ett för mig, att be om förlåtelse.
I denna tid har vi det väl "förspänt". Vi har fått en kollektiv spottkopp som går under namn Sverigedemokrater. Tänk att kunna få skylla det gigantiska världsproblemet på andra, så tacksamt. Jag har själv levt nära människor som lider alla helvetets kval, och det i Piteå, det måste nog vara Sverigedemokraternas fel eller? Jag väljer att trots att jag med egna ögon sett människor som utsatts för tortyr (och detta i Piteå), tro att vi alla i hjärtat önskar frid och ro till alla människor, oavsett var i världen de befinner sig, annars vet jag att det blir tungt att leva. Ett gigantiskt problem som ingen människa klarar att lösa.
Vilka är då dessa som i dagarna åker land och rike runt, och skapar kaos var än de hamnar och vilka är vi andra? Jag vet en enda sak och det är att vi är alla människor oavsett med vilka ögon vi konstaterar att hunger, våld, mobbning, översitteri och maktmissbruk översvämmar vår jord.
Nu på måndag anländer ledningen för dessa sverigedemokrater till vårt lilla Piteå, och jag ämnar inte sjunga deras lov eller ta dem i försvar. Jag tänker inte heller annat än kritisera alla de inlägg på Facebook som talar om olika kampanjer för att vi superdemokratiska norrbottningar skall visa dessa sverigedemokrater hur förtappade de är. Vad tror vi lärare journalister, busschaufförer med mera, att vi sprider för budskap med att blunda eller vända ryggen mot SD? Så naiva att vi inbillar oss att problemet är borta, bara vi snor oss om, är vi definitivt inte. Vad lär vi våra barn och unga med detta? Jo, att intill en viss gräns är mobbning fel, men inte fullt ut. Kan någon säga för mig var gränsen går? För visst är det mobbing om vi stör SD:s möten och skapar kaos.
Vilka martyrer gör vi inte dessa politiker till när vi "civiliserade" vill placera dem i kylskåpet. Jag minns ännu med vemod hur Vänsterpartiets dåvarande ledare trodde att han skulle vinna poäng med att vägra vara i samma studio som Jimmie Åkesson 2010. Det enda vi uppnår är att andra människor som är utstötta i vårt samhälle, kommer att känna sympati med SD. Är det vad ni vill ni politiska företrädare vill uppnå i vårt Piteå? Vilka känslor tror vi att vi planterar in i de människor som åker landet runt och möts av ett sanktionerat kaos. Det enda jag kan säga är; det är inte kärlek i alla fall. Ingen av oss kan se en problemfri värld ett paradis för det finns inte på jorden, det enda jag vill påminna om är ett citat ur Bibeln: "Bären varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag".
Jag skulle önska att vi inför måndagen kunde enas om att det alltid varit så att våld och förakt, alltid föder nytt våld och nytt förakt. Vi vill inte fylla varandras hjärtan med mer hat än det redan finns där. Jag fick ett meddelande i dag som löd: "Det gör inget att du inte tycker som mig, jag kan inte tvinga dig att ha rätt". Jag kan inte tvinga Jimmie Å att tycka som mig eller omvänt, men oavsett på vilket sätt våra meningar skiljer sig åt, så har han samma människovärde som mig.
Tänk klokt på måndag vid tretiden Pitebor och låt vår stad stå för något annat än så många andra städer. Bjud hellre på palt än att hata och mobba. I demokratins namn ska vi väl behandla varandra med respekt.