Vad kan vi lära av krisen?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kriser kan av olika skäl starta i skilda
delar av världen men få konsekvenser förutom i närområdet i andra delar av världen, vilket gör oss mer sårbara än tidigare. Vi kan i många fall själva inte påverka det förlopp som sedan följer, annat än marginellt skydda oss efter bästa förmåga. Den globala ekonomiska modellen har med efterkrigstidens dominerande ekonomi USA som draglok vuxit fram som en framgångsaga, men många anser nu att det som bara för några år sedan hyllades nu är en av de bidragande orsakerna till den kris världen är i.
En övergång från en sparande och behovsorienterad produktion till en slösande konsumtionsekonomi med hjälp av lånade pengar har bidragit till en extrem tillväxtexpansion. En tillväxtdoktrin som hela världen strävar efter men som i ett längre perspektiv allt fler menar inte är hållbar. Mycket av den problematik vi i dag ser är en konsekvens av detta. Allt för fria och regellösa samt för dåligt kontrollerade handlingar i en global marknad har resulterat i att världen hamnat i en besvärlig situation.
Var det ingen som varnade för konsekvenserna? Varningar är inte så populära när allt för många har mycket att vinna på ett system som kortsiktigt berikar, men där konsekvenser i obalanser av skulder, tillgångsvärden med mera långsiktigt skapar problem/hot-bilder vilka leder till ohållbara och haverimässiga samhällssystem.
När varningarna efterhand började komma, tog samhället inte problem/hot-bilderna på allvar från de få som försökte väcka debatt och varna för konsekvenserna av den förda politiken.
Problemet med en kris av denna dignitet är att ledarskap som har till uppgift att finna lösningarna ofta är låsta i tankebanor som leder in på lösningar inom ramen för nuvarande samhällssystem. Därför om vi vill undvika den här typen av kriser i framtiden måste grundläggande mekanismer för nuvarande system våga ifrågasättas. Då måste till exempel tillväxtdoktriner, global handel ekonomiska incitament med mera, våga ifrågasättas.
Anser man att nuvarande globala system inte uppfyller de bästa kraven/möjligheterna man kan ställa på ett framtida hållbart samhälle, ja, då måste man vara beredd att förändra. Det ansvaret, och de förväntningarna bör man ha på världens ledare alla kategorier. Det handlar mycket om att våga överge nuvarande tankebanor och bana väg för helt nya samhällssystem.