200 000 barn som växer upp under sådana förhållanden. Barn kan inte själva välja hur det ser ut i just deras familj.
Barn till missbrukare blir nästan som föräldrar åt sina egna föräldrar. De får sällan vara de barn de egentligen är och bär ofta med sig känslor av skam och skuld. Missbruket hålls hemligt och för att vara lojal med sina föräldrar berättar de inte om sin situation för någon.
När inte föräldrarna räcker till så måste samhället träda in. Barnen ska inte komma i kläm. Det borde vara självklart att det i alla kommuner i Sverige finns verksamhet för de barn som lever i familjer med missbruk genom stödgrupper där de kan få bra hjälp. Så är det inte. En undersökning som IOGT-NTO:s Juniorförbund presenterade i somras visade att 41 procent saknar gruppverksamhet, och att de kommuner som har sådan verksamhet bara når en mycket liten andel av de barn som är drabbade.
Många vuxna barn till alkoholister får problem senare i livet, exempelvis genom eget missbruk. Att i ett tidigt skede stötta dessa barn är ett sätt att hjälpa barnen att bli trygga människor och att förebygga framtida missbruk. Vuxna i barnens omgivning måste ha kunskap om barn till missbrukande föräldrar och kunna erbjuda stöd i bland annat skolan och på fritiden. Stödgrupper är en mycket bra metod för att ge barnen möjlighet att se att de inte är ensamma och för att ge dem tillfälle att bearbeta sina upplevelser och känslor.
Sedan tre år kartlägger IOGT-NTO:s Juniorförbund, Junis, årligen kommunernas arbete med stödgrupper. Det är glädjande att antalet kommuner som har sådana grupper har ökat till 59 procent enligt den senaste undersökningen. Samtidigt är det förvånande att inte alla kommuner erbjuder denna typ av verksamhet - endera i egen regi eller i samarbete med någon organisation.
Även i de kommuner som har sådan verksamhet, är det bara en väldigt liten del av dem som skulle behöva få hjälp som deltar i verksamheten. I Piteå fanns under förra året en stödgruppsverksamhet där nio barn deltog. I år vet vi inte hur det ser ut för enkäten har inte besvarats. I en kommun av Piteås storlek så finns det sannolikt drygt 900 barn som lever i missbruksförhållanden.
Vad gör politikerna i Piteå för att hjälpa alla dessa barn? Det här handlar inte bara om siffror utan det är barn av kött och blod som mår dåligt varje dag för att mamma eller pappa dricker för mycket. Pelle eller Lisa känner skam och skuld och mår dåligt. De måste få veta att det finns hjälp att få. Politikerna måste se till att socialtjänsten har de resurser som behövs.
Enligt svaren på vår enkät deltog under fjolåret färre än 2 000 barn i någon form av gruppverksamhet i hela landet. Det motsvarar ungefär en procent av det antal barn till missbrukande föräldrar som finns i Sverige. Piteå låg under fjolåret på riksgenomsnittet, det vill säga ungefär en procent av barnen fick hjälp genom en stödgrupp. Hur ser det ut i år?
Alla barn måste känna till att det finns hjälp att få genom stödgrupper. Det får inte vara en sak enbart för socialtjänsten och för de familjer som socialtjänsten har kontakt med. Missbruk finns också i familjer som utåt sett är socialt välanpassade. Därför är det nödvändigt att alla barn, till exempel via skolan, vid flera tillfällen får veta att det finns hjälp för dem som har föräldrar som dricker för mycket eller drogar.
Vi har nyss haft ett val. Nu vill vi se kommunpolitikerna i Piteå agera för utsatta barns bästa. Det räcker inte med ord. Detta - att det ska finns stödgrupper och att alla barn ska få kännedom om dem - måste vara en prioriterad fråga för alla politiker, oavsett partifärg.