Utan analys ingen aning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rubriken antyder att signalspaning, i den form FRA-lagen ger möjlighet till, är nödvändig för Sveriges försvar och underrättelsetjänst. Underförstås därmed att FRA-lagens motståndare inte vill ha koll på utrikes hot mot Sverige och inte vill ha ett försvar. Detta är självfallet helt befängt. Jag har i den omfattande debatten inte sett en enda kritiker av lagen som har den inställning som centerpolitikerna antyder!
Det motståndarna vill är att den underrättelseverksamhet, som måste bedrivas, ska ske effektivt och med skydd för den personliga integriteten. Detta framgår med all tydlighet av den debattartikel som infördes samma dag i Dagens Nyheter med rubriken "FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga", skriven av tretton forskare/experter. I den artikeln smulas sönder alla argument som Thornberg-Danielsson har i sin PT-artikel.
Den debatt som följt efter det smått tumultartade beslutet i riksdagen den 18 juni har bland annat visat att det inte är mängden information som FRA (eller andra underrättelseorgan) har, som är viktigast, det viktiga är att kunna analysera information. I dag ifrågasätts om den analytiska kunskapen finns i tillräcklig grad.
FRA självt (sic!) har hävdat att de inte kommer att kunna bearbeta alla mängder data som lagen ger dem möjlighet att samla in (oavsett vilken terminologi man använder). Detta för att lugna kritikerna att det inte blir en "massavlyssning". Men faktum är att lagen ger möjligheten. Vidare påstås att lagen inte ska "drabba" de som bor i Sverige. Som om internet har några gränser! All trafik som går via en server i utlandet drabbas. Och utländsk trafik går, hittills, ofta via svenska servrar, därav den norska oron. Med FRA-lagen kommer dock utländsk internettrafik att söka gå runt Sverige, för att undvika att hamna i FRA:s garn.
Lagens moståndare vill att spaning endast ska kunna ske när det finnas skälig misstanke om brott (mot rikets säkerhet). Lagens försvarare, som centerpolitikerna, menar att då kan det inte bli någon spaning, och det verkar de sörja djupt över. Vi motståndare håller på den rättstradition som utgår från att man är oskyldig tills motsatsen bevisats, oskyldiga ska inte drabbas. Lagens försvarare vill motsatsen, varje människa är skyldig till han/hon bevisat sin oskuld. Vi anser att detta är en kraftig inskränkning i rättssäkerheten och den personliga integriteten.
Debatten har visat, och lagens försvarare har inte kunnat övertyga om något annat, att lagen inte skyddar integriteten, att den kan (ja måste, som lagen är utformad) omfatta stora delar av svenska folket, som individer, genom de sökbegrepp som kommer att användas och när införskaffade data sammanställs i så kallad sociogram. Att undanta speciella grupper (tidningar, advokater med mera) är tekniskt närmast omöjligt att göra bland annat på grund av att då måste först en sortering ske, som innebär en granskning i någon form, som skiljer agnarna från vetet.
Det finns många fler aspekter, men för att inte gå vilse i teknikaliteter räcker det att konstatera att principerna om personlig integritet måste upprätthållas, och att alltför mycket framkommit som visat att FRA-lagen inte kan fungera som dess tillskyndare säger att den ska fungera, och samtidigt finns alla dessa frågor och den oro som motståndarna har och som inte kunnat viftas undan. Min slutsats blir, riv upp lagen, utred ner i botten, gör sedan om på ett rättssäkert och integritetsskyddande sätt.