USA motarbetar starkare FN-råd
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Brott mot mänskliga rättigheter blir, tack vare globaliseringen och det allt mer fria nyhetsflödet, allt svårare att dölja. Ett effektivt internationellt system för att lagföra och döma MR-förbrytare har hittills saknats. Internationella brottmålsdomstolen och de särskilda tribunalerna för Rwanda och Balkan är positiva undantag som visar att rättvisan till slut kan hinna ifatt förbrytarna om bara den politiska viljan finns.
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har trots sina brister haft positiva inslag. Det gäller främst de specialrapportörer som larmar om MR-brott och inflytandet från frivilligorganisationer. Problemen har orsakats av att ett antal diktaturer gått samman och hindrat kommissionens arbete. Politiska intressen har fått gå före skyddet av enskilda individer.
Det nya MR- rådet får enligt Eliassons förslag 47 medlemmar som ska ha stöd av en majoritet av FN:s medlemsländer, vilket innebär att kandidatländer måste uppbringa stöd från andra än sina bundsförvanter. Rådet ska sammanträda regelbundet i Genève och ställa krav på god efterlevnad av FN:s egna MR-dokument.
Viktigast är kanske att stater som kandiderar till medlemskap ska kunna utsättas för prövning av de egna meriterna och, om de missköter sig, kunna röstas bort av FN:s medlemsstater.
John Bolton har sagt att USA vill ha ett litet råd med maximalt 30 medlemmar, att medlemskap stödjas av två tredjedelar av generalförsamlingen och att länder som lyder under FN-sanktioner automatiskt ska vara uteslutna från medlemskap. Önskemålen är rimliga, men om förhandlingarna om MR-rådet öppnas på nytt riskerar man att MRfientliga stater vinner ny mark. Då kan MR-kommissariens oberoende komma att hotas, de så kallade specialrapportörerna, frivilligorganisationer och media beläggas med nya restriktioner och kritik mot MR-förbrytare försvåras.
Ansedda MR-organisationer som Human Rights Watch och Amnesty International försvarar, liksom fem Nobelpristagare med den före detta presidenten Jimmy Carter i spetsen, Eliassons kompromissförslag. Också ett enat EU står bakom förslaget. Förhandlingarna fortsätter nu med målet att komma till beslut under de närmaste dagarna.
Irak är ännu efter tre år ett smärtsamt exempel på bristande internationell samordning. USA:s president George W Bush uttryckte vid höstens toppmöte en vilja till förbättrade relationer med omvärlden.
Såväl USA:s som Europas politiska ledarskap måste nu anstränga sig för att normalisera sina relationer. Att världens regeringar i enlighet med slutsatserna vid toppmötet i New York i september säger ja till det nya rådet är nödvändigt om vi ska få det nya, starkare FN som världen så väl behöver.
Aleksander Gabelic