Tvångsförvaltning - när?
I Norrbotten är behovet av en ledningsreform för sjukvården skriande, menar Anders Mansten, fp.
Foto: Anders Thelin
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Georg Andersson, socialdemokrat, före detta minister och landshövding i Västerbotten har framfört en rad av invändningar, bland annat vilka negativa konsekvenser två norrländska regioner kommer att få för den högspecialiserade vården och vårdutbildningar. Riksdagsman Krister Hammarbergh, moderat, har konstaterat att samma politiker och samma tjänstemän kommer att styra regionen lika vilset som de förut styrt landstinget.
Ännu intressantare är utspelet från Haparanda där kommunalrådet Sven-Erik Bucht, socialdemokrat, tillsammans med oppositionsledare Lars Spolander, moderat, kräver möjligheten att driva vårdcentralen i kommunal regi och att med Haparandas andel av landstingsbudgeten köpa sjukhusvård utomlands. Så har även professionella röster blandat sig i debatten.
Den norra regionens barnmedicinska chefer har i ett gemensamt pressmeddelande upprepat samma kritik nyss framförd av Georg Andersson. Två norrländska sjukvårdsregioner slår sönder förutsättningarna för en barnsjukvård med samma kvalitet som i övriga Sverige, anser de. Självklart gäller invändningarna i motsvarande grad även för vuxensjukvården. Utspelet borde ensamt bli avgörande för regeringens beslut.
I vårt län har de senaste veckorna en debatt förts sedan samtliga psykiatriunderläkare sagt upp sig därför att de har större ansvar och lägre lön än i resten av landet. Samtidigt har psykiatrichef Carl-Gustaf Olofsson i Skellefteå föreslagit att staten bör ta över ansvaret för hela landets psykiatri. Det har han gjort trots att kvaliteten inom västerbottnisk psykiatri är något vi i Norrbotten endast kan drömma om. För första gången har en läkarröst väckt tanken om ett slags tvångsförvaltning för en del av den svenska sjukvården. Den rösten bör och kommer att följas av flera.
I Norrbotten är behovet av en ledningsreform för sjukvården skriande. Det är den viktigaste drivkraften bakom regionansökan.
Att ett positivt regeringsbeslut inte kommer att leda till andra än kosmetiska ledningsförändringar och sedan hotar att förstöra den redan bräckliga högspecialiserade sjukvården i norra Sverige är uppenbart. Många tycks ha genomskådat detta. Det beslut som regeringen bör ta är inte ett ja till region "lilla och lite större Norrland". Det är ett helt annat.