För det första så har du nog inget val, för det bara händer. För det andra så säger jag utan tvekan: Ja! Jag har läst insändare om hur skrämmande vården är och hur dåligt det sköts med patienter som får fel diagnos och fel behandling. Det är fel på allt och alla. Men nu är det som så att det handlar om enskilda ärenden då något har gått fel och de är skrivna ur en individs synpunkt. Den drabbades! Självklart så blir det väldigt negativt. Men det är en enkelriktad åsikt som självklart får och skall framföras men den är inte allenarådande och representerar inte allmänheten.
Vad man glömmer bort i vården är att det fungerar ganska bra tack vare elektrolyten som den ”grå” massan presterar. Det vill säga underbetalda och överutnyttjade personalstyrkor som gör det egentliga jobbet. Här glöms fantastiska insatser av medmänsklig art och humanitär omvårdnad/omtanke bort. Det är ju bara fotfolket som gör vad de ska.
Är det inte dags att vi tar och uppmärksammar deras insatser? Tänk er själva om det skulle haka upp sig. Vem ska då bry sig om dig när du ligger i sängen och har gjort ner dig?
Jag har även en tanke kring våra doktorer och deras långa arbetspass. Orkar de verkligen vara på topp hela tiden? Kanske har också de som vi normala svackor?
Jag tycker de har för liten patienttid och för mycket administration. En läkare i dag tittar mer på sin dataskärm än på sin patient. Vad var fel på det gamla sättet med diktafon och en läkarsekreterare som förde in data i systemet. Läkaren fick vara doktor och ägna sig åt patienten och inte vara datatekniker. Våra läkare gör bra ifrån sig, men de är dirigenter. Vi har, Von Karajan och Sir Solti men flertalet är ordinära med lite för mycket att säga till om. Det är så här med stafettsystemet. Alla dirigenter, med olika kompositörer och musikstycken. Allt från Ravel till Mozart, så till slut är ”orkestern” inte repad på något stycke till fullo utan det blir en liten trudelutt. Tur att musikaliska baskunskapen är så hög på golvet att de kan spela mycket utan dirigentkrav.
Men hur långt har det gått egentligen? Ska våra fasta dirigenter ge vika för strömmen av nya förmågor som kommer hela tiden. Inget ont, där är finns stjärnskott. Vilka är det då som bestämmer repertoaren? Är det bemanningsföretagen? Har läkarna själva något att säga till om? Vem sjutton är det egentligen som styr skutan?
Jag ser det från min vinkel och det är hemsjukvården i landstingets regi och därefter kommunen. En vårdcentral i landstingets regi, Piteå älvdals sjukhus, PÄS, och till sist Sunderbyn. Jag tänkte lista mig på en privat vårdcentral i Öjebyn eller en jag passerar under mina turer till stan. Den i Öjebyn var det fullt på och det är väl bara att acceptera. I stan kunde jag få lista mig med viss tvekan. Men jag har inga höga popularitetssiffror som sitter i rulle. Så jag stannar kvar i landstingets omsorg.
Trots facit och med utarmningen och neddragningarna på nära håll. Jag måste säga att baspersonalen gör ett bra jobb och försöker hålla gnistan uppe.
Dödsstöten kom närmare när kommun övertog hemsjukvården och tömde stället ytterligare på personal. Sunderbyn har den homogenaste personalstyrkan med fasta läkare och är en attraktiv arbetsplats. PÄS har många stafetter och är oroligare och sist vårdcentralen med alla stafettläkare. Om du ska träffa en distriktssköterska kan du vara lugn. Den gruppen hör till dem fasta som alltid funnits på plats och gör jobbet.
Hemsjukvården fungerar som den ska göra och det är inte mycket förändringar, man har fått en ny huvudman. Men det är samma bemanning och personal som tidigare. Välkända ansikten för de flesta brukare. Där hade det kunnat gå åt skogen ordentligt. Detta har blivit en dyr affär för kommunen då skatteväxlingspengarna inte täcker kostnaderna och staten säger nej till att skjuta till mer pengar. I slutändan kommer detta att hamna på skattesedeln med en höjning av kommunalskatten. Inte stor, men en höjning. Vad är nu det här ett bevis på? Oattraktiva arbetsplatser? Låg status att jobba inom vården? Vad är det som en läkare/doktor söker? Vad söker den övriga vårdpersonalen? Karriärmöjligheter eller mesta möjliga i lön?
Vi har undantag av läkare som är inventarier även på PÄS. Det är en trygghet att få träffa samma doktor år efter år. Din historia behöver inte dras upprepade gånger utan ni kan tala om sjukdom i stället och vårdplanering. Ögonmottagningen på PÄS tillhör de avdelningarna där det råder stabilitet. Självklart ska vi ha alternativ att välja ifrån då ett system inte kan passa till alla människor. Men är det här en följd av privatiseringsvågen? Den sveper som en stormvind genom vårt samhälle i dag.
Allt blev inte bättre när kommunen tog över ansvaret för hemsjukvården och därmed splittrade ner vårdcentralerna ytterligare. Det tydligaste är att nu för tiden vet ingen vem som egentligen har ansvaret. Det är alltid någon annans ansvar/område. Det finns en viss logik i att hemtjänsten och hemsjukvården går hand i hand. Nu vet jag inte om detta har något med sparbeting att göra, men kostnaderna har ju inte blivit lägre och vårdbehovet har knappast minskat. Så vad har man egentligen vunnit? Ett annat kostnadsställe? Jag tycker att det här verkar vara lite mycket lek med olika pengapåsar. Kommunen bär ansvaret i stället för staten. Var det dit de styrande ville komma?
Jag förstår inte meningen med det hela och ingen kan förklara det för mig på ett vettigt sätt. Helhetsansvaret har jag förstått men inte att splittra upp landstingets verksamheter. Landstinget kan vara en koloss på lerfötter men här bryts den ”grå” massan ner ytterligare en gång. Ytterligare en gång till: Leve fotfolket som gör jobbet. Allt från städerskan till första sjuksköterskan/skötaren.