Den svenska regeringen har tagit fram en nollvision för trafiken och den överlämnades som en proposition till riksdagen den 22 maj 1997. Det hela tog sin början i samband med ett möte i Tylösand år 1995. När Claes Tingvall från Vägverket fick frågan från dåvarande kommunikationsministern, om hur Vägverket ville formulera framtidsmålen för trafiksäkerheten, så stod Claes Tingvall i talarstolen och sa ”Noll döda så klart”. Nollvisionen fungerar som ett målinriktat program, och där huvudsyftet är att ingen ska behöva dö eller skadas allvarligt i trafiken.
Nollvisionen som tagits fram bygger på fyra grundläggande fundament. Fokus ligger på det etiska ställningstagandet om mänskligt liv, och att det är oacceptabelt att trafiken skördar liv och orsakar skador med stort lidande. Tre andra ben som är viktiga för denna nollvision är att det råder ett delat ansvar mellan de som har utformat systemen och trafikanterna, och att det finns en princip om att mänskliga misstag inte skall leda till döda eller svårt skadade, och slutligen att trafiksäkerhetsarbetet ska prioritera skadeförebyggande arbete.
Hur är det då tänkt att målen för denna nollvision ska nås? Jo enligt propositionen från den dåvarande regeringen så föreslår de att vägtransportsystemet och dess funktioner ska anpassas till denna nya nollvision. De aktörer som ska ha det yttersta ansvaret är väghållarna, fordonstillverkarna, och de som ansvarar för olika typer av yrkesmässiga vägtransporter.
Sverige har sedan tidigare tagit fram och beslutat om ett nationellt trafiksäkerhetsprogram där de trycker på att det finns tio stycken så kallade reformområden som ska prioriteras. Dessa är värdering av trafiksäkerhet, trafiknykterhet, färre hastighetsöverträdelser, färre andra regelöverträdelser, säkrare trafikmiljö, användning av skyddsutrustning i bil, säkrare bilar, synbarhet i trafik, användning av cykelhjälm samt räddning och slutligen vård och rehabilitering.
Vad är då det stora problemet? Enligt rapporten Svensk trafiksäkerhet och det trafiksäkra samhället så visar det sig tyvärr att många trafikanter i dag har en mycket låg eller helt saknar riskmedvetenhet. Det har tagits fram ett antal förslag på hur vi kan öka och förbättra trafikanters riskmedvetenhet, nämligen genom att investera i en obligatorisk trafikantutbildning samtidigt som vi förbättrar utbildningssystemet. Dessutom föreslås att kraven höjs för att vi ska kunna rädda liv, och att det tillämpas handfasta åtgärder efter avlagt förarprov. Något annat som föreslås är helnykterhet i trafiken, mer resurser så att polisen kan prioritera trafiksäkerhetsarbetet, trafiksäkerhetstekniska förbättringar av våra fordon och slutligen förbättringar i den fasta miljön. I dag finns det dessutom ett antal mobila applikationer som kan hjälpa oss att rädda liv i trafiken, så det vore verkligen oansvarigt om vi inte använder oss av den teknik och de teknologiska lösningar som finns på marknaden i dag.