Man förstår ganska snabbt att det återigen blivit en ökad tillgång på drogerna när antalet personer som syns allvarligt påverkade på stan under någon timme ökat explosivt sista veckan och att det måste finnas gott om skiten med tanke på vilket förfärligt skick en hel del av dem är i. Piteå är ett knarknäste, det finns ingen som kan komma säga något annat, och för både fler människor skall få hjälp att ta sig ur och för att inte fler unga skall fastna i skiten och gå sakta, men säkert mot sin egen död, krävs det mer kunskap och djupare förståelse bland personalen inom missbruksvården när det gäller vad nya psykoaktiva substanser gör med människor samt att även att det krävs större satsningar på området som gäller det förebyggande arbetet.
Det behövs kunskap utifrån vad dessa gifter ställer till med, hur de påverkar människor både psykiskt och fysiskt, en förståelse att det inte går att anpassa en behandling utifrån de gamla drogernas effekter med mera när det kommer till de nya gifterna.
Att arbeta förebyggande betyder inte bara att arbeta för att unga inte ska börja med drogerna, men det är lika mycket att arbeta för att skapa en gemenskap och ett nätverk för att de människor som tagit sig ur inte skall falla in i ett aktivt missbruk igen, ja det är en lika stor del i arbetet som behövs. Det bästa sättet att göra det på är bland annat genom samverkan mellan alla aktörer som har samma mål, nämligen att hjälpa och stötta människor som kommer ifrån livet med droger och destruktivitet.
Landstinget, länsstyrelsen, kommunen, skolan, socialförvaltningen och ideella föreningar måste arbeta tillsammans, det finns inget effektivt på lång sikt att man har attityden "vi vet vad vi gör, vi vet bäst" och vägrar vara öppen för andras arbetsmetoder och förslag. Man kommer inte långt när man försöker styra ett sjunkande skepp ensam när det stormar mer och mer och livbåtarna är fulla av folk.
En annan helt oundviklig sak som också spelar roll är ekonomin, för det har en ekonomisk betydelse för att arbeta förebyggande, för att vara ett komplement (det finns ingen tävling) till de kommunala och landstingsstyrda instanserna i kommunen, ja det kostar pengar för ideella aktörer. Lägger man alla ägg i en korg, ja då kommer man bara så långt som den korgen har kompetens och en möjlighet att bära dem. Det behövs en mer jämlik satsning på dom ekonomiska resurserna som delas ut till de ideella aktörerna.
När jag tittar mig omkring i Piteå, hit man kommer när man kommer hem sägs det, ja då känner jag en större och tyngre oro i dag än för bara en vecka sen. Den känslan jag avslutar arbetsdagen med inom mig är bland annat rädslan att det för en del människor tyvärr inte finns lång tid kvar tills alla deras nio liven tagit slut om man inte börjar göra fina ord till effektiv handling. Slutligen, en uppmaning till kommunen, landstinget och länsstyrelsen, låt oss jobba tillsammans. Varken ni eller vi som är ideella aktörer vet alltid bäst, vi på vår kant erkänner det. Men om vi skulle slå ihop våra erfarenheter, vår kunskap och för vilja att göra skillnad, ja då skulle vi tillsammans veta mycket mer än vi gör var för sig i dag. Våra medmänniskor dör medan revir pinkas och förnekelsen kring de egna brister som finns fortsätter. Hur många till skall behöva offra sitt liv, innan vi sitter vid samma bord på jämlika villkor?