Fattig. I vardagligt språk betyder begreppet att inte ha några pengar. Allt färre i Sverige är fattiga i bemärkelsen att de: inom en månad kan klara av att betala en oväntad utgift på 10 000 kronor utan att låna eller be om hjälp. Men alltfler i Sverige är fattiga i meningen att de har inkomster som bara motsvarar 60 procent av mittinkomsten för alla hushåll i Sverige. (Det hushåll där lika många har mer inkomster och lika många har mindre.)
År 1990 var bara sju av hundra fattiga med denna definition. År 2030 kan den andelen ha ökat så att nitton av hundra är fattiga. Och det är inte bara eller främst utrikesfödda som drabbas. Hög arbetslöshet och sämre social trygghet vid sjukdom och arbetslöshet är de främsta förklaringarna. Innan årets beslutade höjning av a-kassan hade arbetslöshetsförsäkringen försämrat så mycket att ersättningen hamnat på samma låga nivå som i USA.
Jag vill att regeringen i Sverige sätter upp ett mål för hur mycket fattigdom som accepteras. Alliansen har en strategi de kallar sänkta trösklar; vilket betyder sänkta löner för mer än halva arbetskraften. De tror att låga löner ökar sysselsättningen. Socialdemokraterna bör visa att de står för något annat. Vi accepterar inte arbetade fattiga.
Ett tungt vägande argumentet mot fattigdom är att barn och ungdomar ska kunna utvecklas och inte begränsas av sina föräldrars resurser. I Danmark, som inte skapat så stora inkomstklyftor som svenska regeringar, är det fler unga vuxna som kan frigöra sig från sina föräldrars inkomster. Det kallas ibland för klassresor. Allt färre i Sverige gör nu klassresor. Exemplet Danmark visar också att skillnader i inkomster inte beror på ny teknik och globaliseringen. För då skulle inkomstskillnaderna ökat lika mycket i alla länder. Men de har ökat ovanligt mycket i Sverige och det beror på politiken. Det betyder att ett land kan påverka fördelningen av inkomster med egna beslut.
Ett annat viktigt skäl till att bekämpa fattigdom är att det blir ett svagt samhälle om många barn och ungdomar växer upp med påtagligt och synbart lägre inkomster än andra. Fattiga föräldrar innebär också negativa drivkrafter för dessa hushåll. Utöver känslan av skam blir barnen sjuka av fattigdom och de får sämre resultat i skolan. Tidigare hade barn i USA med afroamerikanska föräldrar sämre resultat i skolan enbart beroende på deras föräldrars bakgrund.
Numera är föräldrars inkomster en väsentligt viktigare förklaring till barnens svaga resultat i skolan. Det kommer alltmer vara så också Sverige att föräldrars svaga inkomster leder till att barn klarar sig sämre i skolan. Så vill vi inte ha det Löfven!
Resursknapphet påverkar generellt individer psykiskt. Ett exempel: Personer som ingår i ett experiment tilldelas olika resurser. De som fick många alternativ för att lösa ett ordpussel var mindre mentalt uttröttade efteråt än de som fick färre alternativ. Brist på resurser ger således uttröttning.
Det tredje skälet är egenintresset hos dem som finns i mitten av fördelningen av inkomster. Om bottenplattan på arbetsmarknaden sänks, med fler arbetande fattiga, sjunker efter en tid också lönenivån för dem som finns högre upp i fördelningen av lönerna. Det visar utvecklingen i Storbritannien och USA. Sänkta trösklar är därför ingen lösning på utrikesföddas fattigdom, det blir än fler arbetande fattiga i Sverige och mer ohälsa. Hata är ett starkt ord men i boken Tak för fattigdom - så skyddar vi demokratin, visar jag varför fattigdom gör en oändlig skada för ett samhälle. Men också vad vi kan göra för att minska antalet fattiga. Det främsta verktyget: Det måste finnas fler jobb att söka.