Sverige riskerar sin demokrati
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Häri ligger den stora skillnaden mellan vår egen Grundlag och Lissabonavtalet (EU:s planerade grundlag). Lissabonavtalet är egentligen ett politiskt manifest och anger bland annat vilket ekonomiskt system som skall vara styrande och att samhället helt skall utvecklas i marknadsliberal riktning. Lissabonavatalet har därmed mycket stora likheter rent principiellt med grundlagarna i diktaturer.
Det innebär att om ett parti samlar en majoritet av väljarna för en politik som strider mot Lissabonavtalet så får det inte genomföra denna. Vad skiljer oss då ifrån en diktatur? Vilket motiv finns då att gå till valurnorna?
Därmed har demokratin såväl på riksplanet som på den kommunala nivån satts ur spel eftersom i senare fallet även kommunernas självstyrelse hindras av Lissabonavtalet. För min egen del anser jag det vara självklart att ett godkännande av Lissabonavtalet är inte bara ett grundlagsbrott utan landsförräderi.
Riksdagen kan inte försvara sig med att vi har ett representativt system. Det framgår såväl av själva grundlagen som förarbetena till denna att medborgarna ingalunda efter ett val överlämnar folkets makt in blanco (villkorslöst). I förarbetena betonas vikten av information om de stora frågorna inför riksdagsvalen. Det vore också synnerligen oförklarligt att trots Regeringsformens portalparagraf, "att all offentlig makt utgår från folket" det skulle var fritt fram för riksdagen att inskränka demokratin, göra slut på Sveriges suveränitet och oberoende utan att först i val inhämtat folkets uppfattning.