Replik till Hans Wallmark och Elisabeth Björnsdotter Rahms debattartikel i Piteå-Tidningen den 9 januari.
Än en gång upprepas påståendet att Sverige är i Afghanistan på inbjudan av regeringen i Kabul. Och den här gången är det de två moderata riksdagsledamöterna Hans Wallmark och Elisabeth Björnsdotter Rahm som påstår det. Nu är det ingen som hittills kunnat visa upp denna inbjudan och om de båda M-ledamöterna skulle lyckas med det, så skulle detta dokument ändå inte ha någon rättslig relevans. FN:s/Säkerhetsrådets ISAF-resolutioner är tvingande för Afghanistan. (Kap. VII i FN-stadgan). Och när regeringen Karzai en gång i tiden handplockades av USA så var det på villkoret att den underkastade sig detta tvång. Själva kom vi med i kriget via en inbjudan från Storbritannien. Och FN:s säkerhetsråd var inte inblandad i den processen, som författarna också påstår.
Sedan irriterar det mig en smula att de båda skribenterna inte håller isär den krigande svenska insatsen i Afghanistan och vår biståndsverksamhet där och då tänker jag i första hand på Svenska Afghanistankommittén, som är den största svenska biståndsorganisationen där och som också ha varit där längst.
Vi kom dit under det ryska kriget på 1980-talet. Fortsatte under inbördeskriget och talibantiden på 90-talet. Och har varit kvar där under ISAF-krigets alla år sedan dess. Och vår överlevnadsstrategi har hela tiden varit att hålla oss så långt borta från de olika krigande parterna som vi bara kunnat.
Jag förstår att det måste vara lockande att försöka sälja in vårt deltagande i ISAF-kriget som en slags biståndsverksverksamhet. Men är det inte mot den bakgrund jag just tecknat i billigaste laget? Men låt vara, detta är historia. Hur ser framtiden ut? Jag vet inte om de två ärade riksdagsledamöterna uppmärksammade det, men strax före jul möttes i Paris representanter för den afghanska regeringen, oppositionspartier och talibanerna för fredsförhandlingar. Vore inte det ett tåg för Sverige att hoppa på?
På Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt den 8 januari stod en intressant artikel om detta. Jag antar att man i riksdagens utrikesutskott redan läst den. Men vad sa man? Om jag förstått det rätt så är Hans Wallmark ordförande där och Elisabeth Björnsdotter Rahm ledamot, så här i Piteå kan vi kanske få reda på det via den här debattsidan?