Det har nu gått cirka tio år sedan regionfrågan på allvar i modern tid blev aktuell för diskussion. En diskussion som uppstod ur behovet av förändring i struktur, ansvar och uppgifter inom hela den svenska samhällsorganisationen. Den av regeringar och utredningar (ansvarskommittén) aviserade "regionreformen" är enligt mig i "vidare mening" en strukturreform för framtiden.
Jag blev själv engagerad i frågan och har under lång tid som oberoende debattör i media och kontakt med regeringar, drivit tanken om nödvändiga strukturreformer för att Sverige i framtid får möjligheten att utvecklas och växa i alla dess delar. Enligt min mening saknar Sverige i dag den möjligheten med dagens struktur och ansvarsmodell. Konsekvensen blir att Sverige avvecklas ur befolknings-, och investerings- synvinkel med en minskande samhällsservice och välfärd som följd. Den bilden och trenden är tydlig och klar.
Min tanke är att Sverige på grund av det behöver genomföra nödvändiga strukturreformer som skapar förutsättningar för varje landsdel till självständig bärkraft. Det i sig kräver en kraftfull decentralisering av politiskt ansvar och uppgifter från nationell central nivå till regional nivå som bland annat leder till positiva konsekvenser i form av att en egen lokal/regional utvecklingskraft kan frigöras och möjliggöras genom att aktiveras och bidraga till en egen långsiktig hållbar regional utveckling. De nya långsiktigt hållbara förutsättningarna gör även regionen intressantare för externa intressenter att investera i.
En strukturreform med sammanslagningar är viktig, inte bara för att flytta gränser, utvidga ansvar och uppgifter i regionala som kommunala sammanhang, utan för att det tvingar politiker, ledningar samt övriga aktörer att tänka om i nya banor. Regeringens attityd i regionfrågan har varit att stödja ett underifrån perspektiv, det vill säga att lokalt/regionalt engagemang ska bidra till utveckling av nya regioner. Det har visat sig att politikerna på lokal samt regional nivå, inte själva förmår samla sig i en förändring av en sammanslagning av större skala. Endast marginella, knappt motiverade förändringar har de varit benägna till att genomföra.
Syftet med en modern regionreform bör vara att förändra och göra skillnad i förhållande till dagens struktur och ansvar. Det handlar enligt min mening om att bilda en så optimal regionstruktur och ge regionerna så stor omfattning av politiskt/ekonomiskt ansvar att regionalt självstyre med egen bärkraft blir möjlig. Det kommer dock inte att ske i ett första skede och är inte heller regeringens omedelbara intention, men jag menar att det i ett senare skede av omvandling blir helt avgörande i framtid för Sverige, inte minst ur demografisk, demokratisk synvinkel för att möta utmaningar och den utveckling som blir nödvändig i den ständigt pågående globala förändringen, konkurrensen och utvecklingen.
Regeringen avser i första hand med reformen och storregioner skapa en hållbar regionstruktur, där hopslagning av dagens landsting med huvudsakligt ansvar för hälso- och sjukvård sker. Det ger nödvändiga stordriftsfördelar och möjlighet att driva en mer kostnadseffektiv och verksamhetsutvecklande hälso/sjukvård. Med en resursoptimerad syn kan positiva förändringar ske i både kvalitets- och ekonomisk riktning.
Av det skälet har regeringen enligt civilminister Adrian Schekarabi (S) en bestämd ambition att påbörja och genomföra en regionreform under innevarande och kommande mandatperioder. I samband med det kommer regeringen att tillsätta resurser som ska stödja lokal och regional nivå i processen att genomföra sammanslagning av landsting. Det bör leda till en mer symmetrisk regionstruktur som blir hållbar och möjlig att utveckla med utvidgat ansvar och uppgifter inför framtiden. Även den statliga förvaltningen med länen bör i framtid anpassas i detta.
Även internationellt växer behoven och kraven på strukturreformer. Det finns exempel där man vill öka självstyret och frigöra den centrala styrningen och makten, men även det motsatta, det vill säga att ersätta otillräckliga små enheter till större för att uppnå en optimalare styrning och verksamhet. Det senare avser exempelvis kravet på "kommunreformer" med hopslagning av små lokal kommuner till storkommuner. "Regionreformen" däremot är i det avseendet en form av "hybrid" mellan central och lokal nivå samt de båda synsätten om centralisering visavi decentralisering.
I grannlandet Norge har stortinget (riksdagen) beslutat om att en kommunreform ska påbörjas inom en fem års period och genomföras så att mindre kommuner slås samman till en storlek av drygt 50 000 medborgare, vilket avses bli minimal kommunstorlek i den framtida kommunstrukturen. Här är regeringen beredd till tvingande åtgärder om inte kommunerna själva kan enas.
Så här förklarar några av Norges riksdagsledamöter (från storetinget) den "norska kommunreformen" citat: "Kommunereformen handler ikke bare om nye grenser og nye navn, men om mer folkevalgt styring, større grad av lokal forankring og flytting av makt fra staten og ned til nye regioner og nye kommuner. Vi trenger større og sterkere kommuner i både by og land, og vi trenger sterke folkevalgte regioner som kan overta statlige oppgaver innenfor en rekke områder." I Norge förekommer begreppet " landsdelsregioner" som namn för de nya storregionerna.
I Europa finns liknande tendenser. Valresultatet i Storbritannien nyligen visade en överväldigande framgång för det skotska självständighetspartiet Scottish National Party, SNP, som vill öka det skotska självstyret och frigöra sig från centralregeringen i London. Storbritanniens premiärminister David Cameron har redan tidigare uttalat att inte bara Skottland utan hela Storbritannien måste överväga en federativ modell inför framtiden. Även Sverige bör nu gå till handling med stöd av regering och riksdag och börja genomförandet av en hållbar regionreform som har förutsättningar att leda Sverige framåt under 2000-talet.