EU:s övergripande klimatmål är att hindra den globala uppvärmningen från att öka med mer än två grader jämfört med tiden innan industrialiseringen. Enligt FN:s klimatpanel, IPCC, måste de av människan förorsakade utsläppen av koldioxid drastiskt minskas för att detta mål skall uppnås. Trots omfattande vetenskaplig kritik mot IPCC:s datasimulerade framtidsscenarier tjänar nu hypotesen om koldioxidens farlighet som grund för omfattande energiomställningar inom EU.
Förnyelsebar energi har blivit ett nyckelbegrepp. Det EU-gemensamma målet med 50 procent förnyelsebart till år 2020 har redan uppnåtts av Sverige. Det har varit relativt enkelt tack vare vår rikliga tillgång till vattenkraft. Nu verkar ministrarna Ek och Hatt för ytterligare höjning av andelen förnyelsebart. I retoriken framhåller Centerpartiet och Miljöpartiet att målet borde vara hundra procent förnybar energi. Det är denna strävan som ligger bakom planerna på en gigantisk utbyggnad av vindkraft i Sverige. För Norrbottens del finns planer på ytterligare 1 949 verk.
Vi har redan en tillräcklig elkraft som svarar mot våra behov. Den dominerande vattenkraften och kärnkraften gör att vår elproduktion dessutom är praktiskt taget utsläppsfri. För svenskt vidkommande har därför en höjning av andelen förnybar elproduktion ingen betydelse för det övergripande klimatmålet. Tanken är nog att försätta Sverige i en situation där vi måste avstå från framtida kärnkraft, eftersom denna per definition inte är förnybar.
Lite tillspetsat kan man säga att vi är på väg att överlåta till EU att bestämma över vår svenska energiförsörjning. Målet att vindkraften till år 2020 skall vara utbyggd till 30 terawattimmar, TWh, från dagens cirka 10 TWh, är det största infrastrukturprojektet någonsin i Sverige. Den totala kostnaden för pågående och planerad utbyggnad har beräknats till mellan 200 och 300 miljarder kronor. Som jämförelse kostade Botniabanan 17 miljarder och Öresundsbron 19 miljarder.
Om några decennier måste den nu verksamma kärnkraften ersättas. Om vi då vill behålla den energikrävande basindustrin inom landet finns inget bättre alternativ än förnyad satsning på kärnkraft. Vår basindustri kräver en pålitlig baskraft. Det klarar aldrig den väderberoende vindkraften. Att ersätta kärnkraften med vindkraft är inget annat än en verklighetsfrånvänd grön dröm. Om vi försätter oss i den situationen blir det nödvändigt att antingen bygga ut vattenkraften eller bygga fossileldade kraftverk som reglerkraft när det blåser för lite eller för mycket.
Planer på byggande av vindkraftparker möts regelmässigt av en folkopinion som sätter sig emot dessa. De förstör miljön, skadar djurlivet och driver upp kostnaden för elkonsumenterna. Sveriges kommuner har sista ordet när det gäller tillståndsgivningen för byggande av vindkraftsparker. Utöver att sätta sig in i de tekniska och ekonomiska förutsättningarna måste vi kräva att kommunpolitikerna tar hänsyn till hur kommuninvånarna ser på saken.
I Norrbotten finns planer på ytterligare 1 949 vindkraftverk. En fråga är då; hur kommer berörda kommuner att säkerställa medborgarnas delaktighet? En bättre användning av de hundratals miljarderna är att uppgradera vår kärnkraft med tredje generationens teknik och understödja forskning och utveckling av generation fyra. Där finns potentialen till en stabil elproduktion till gagn för Sveriges industriella konkurrenskraft.