Det ekonomiskt nodvändiga steget angående den statliga centrala ekonomiska övervakningen från Bryssel som presenteras som ett måste för EU:s och eurons intressen är igång. Men osäkerheten kvarstår angående den ekonomiska utvecklingen när själva europroblematiken fortsätter med spekulation från en del av finansmarknadens aktörer. En förståelig reaktion när en del av dessa har grundlagt det statliga underskottet i vissa EU/Euro länder som i många år exponerat sig med ekonomiskt, politiskt och privata överdrifter och inte kan återhämta sig på en gång.
Omständigheterna som omedelbart ställer frågan om åtgärderna i längden blir nog tillfredställande när fyra olika finansvärderingsinstitut med samma profilering systematiskt anfallit euron i nästan två år. Däremot har de lämnat USA- dollarn orörd när den befinner sig i liknande situation, dessutom belastad med nyemission utan täckningen då FCB fortsätter producera mångmiljardbelopp för att kunna uppfylla del av löftena som USA givit.
Pressen för eurodestabilisering är en verklighet när kampen om världsmonopol på valuta och dess respektive inflytande märks genom den stigande konkurrensen som dollarkapitalets intressenter utsätter euron för. Omständigheter som talar ett tydligt språk för euron som på grund av den negativa propagandan från dessa amerikanskt styrda institut, skulle ha rasat om de spekulativt framförda bedömningarna skulle stämma med verkligheten. Så har det inte varit när den praktiska finansmarknadens värderingar redovisar att euron ligger 45 procent över dollarn vid jämförelse när den introducerades på marknaden för tio år sen.
Däremot skulle andra politiska faktorer mellan de båda ekonomiska områdena kunna inge mer trovärdighet till USA:s favör, nämligen landets politiska beslutsförmåga och dess tajming som är lättare att få fram än i eurozonen, men i ovanliga fall kan det också dröja där, exempelvis när det gäller förslaget till lösningen av det statliga budgetunderskottet som USA senat har satt stopp för. Också lägre kostnader för välfärden, arbetsvillkoren och dess flexibilitet är faktorer som skulle kunna ge ännu mer tilltro till USA:s ekonomi men som försvinner när USA krig och militära kostnader summeras med det enorma statliga budgetunderskottet och de 6-7 miljoner miljarder dollar tillhöriga Bank of China förvandlar USA och dollarsituationen till EU:s och eurons fördel när dessas samarbetsformer effektiviseras.
Diskutabel var fru Angela Merkel och herr Nicolas Sarkozys olika framträdanden och tillkännagivandet av förändringar i Lissabonfördraget. Att överenskommelsen skulle påverkas av det tysk-franska inflytandet det var nästan naturlig men den skulle ha offentliggjorts för allmänheten via EU:s och eurons samarbetsrepresentanter. Dessutom har under krisen duon Merkosi serverat tveksamma strategier när båda haft som mål egna marknadsföringskampanjer angående de nationella val som närmar sig i respektive land. Detta är svaga punkter i Eurosamarbetet när enighet skulle var en del av den totala marknadsföringen som marknaden kräver.
Förändringarna som uppnåtts gällande den statligt styrningen i EU är inte lösningen på situationen men en lättnad, ett måste för att Unionen ska kunna gå vidare med drömmen att bli stor nog för att kunna ha ett globalt interventionskriterium. Ett måste för att vi ska kunna behålla vår livsstil i en framtid som bara kan nås med mer enighet där euron inkluderas som nu under dessa omständigheter har blivit svårare att nå men som av naturliga motiv kommer att ena oss senare när det visar sig vara en överlevnadsfråga då andra ekonomiska områden kan ha seglat förbi. I så fall bli det vi som istället måste anpassa oss till andras krav.
Därför måste EU:s eurosamarbete lyckas i en ledande roll för att kunna få fram den nödvändiga beredskapen för att kunna hitta strategier, olika regleringsformer för att hantera en del av den konkurrens som kommer utifrån. För att då ställa konsekventa krav angående den nödvändiga politiska förändringen i dessa länder där arbetskraften bland annat är mycket billigare med relativt modern teknik som gör det möjligt för deras produkter nå vår marknad.
En situation som bara kan kompenseras genom förbättrade politiska, sociala och ekonomiska villkor i dessa länder som möjlig gör för dessa länders invånare att ha större konsumtionsbehov som bland annat skulle ge möjligheter till utökad export från vårt ekonomiska område som skulle kunna leda till en bättre ekonomisk balans mellan export och import, som skulle vara nog så viktig för vår och dessa länders utveckling.