En kommun där stad och land går hand i hand? Jo men inte med dagens styrande. Läser insändaren från Lars-Olof Pettersson, Maria Stenberg, Brith Fäldt och Mikael Borg och inser att här vill man inte begripa. Man säger att det "bygger upp en bild att det finns en motsättning mellan stad och land". Den bilden känner jag inte igen, däremot finns det en stark motsättning i dag mellan stadens politiker och land. Håll i er nu för här kommer en del siffror. Säger på en gång att det är kommunens egna siffror hämtade från skolstrukturutredningen som i sin tur kommer från SCB.
Man hävdar att det sker en stark urbaniseringsprocess i dag som i princip legitimerar kommunens nedläggning av byaskolor och inrättande av serviceorter. Att detta slår undan förutsättningarna för byarna att kunna fungera som tidigare och att kraven på kommunerna tack vare det ökar. Men hur ligger det till med det här egentligen? Den starka urbaniseringsprocessen i Piteå innebär att landsbygden tappat 2,6 procent av sina innevånare, det vill säga 453 personer av 17 548. Allt under 11 år. Gissningsvis har många av de personerna använt likkista som flyttkartong då de väl flyttade in till stan? Siffrorna är illa men, knappast en stark urbaniseringsprocess, cirka 40 personer per år somliga till stan med likbil. Samtidigt: Vari ligger de påstådda ökade krav som landsbygden ställer på kommunerna tack vare den så kallade urbaniseringsprocessen? Bluffar man får man vara beredd att visa korten också.
Vilka är då vi som bor kvar på landsbygden? Jo, vi är cirka 41,8 procent av kommunens innevånare. Vi har en yngre population än de som bor i stan. Andelen barn 0-19 år är cirka 25 procent. I stan cirka 20 procent. Vi har färre personer över 60 år. Här, cirka 26 procent, i stan cirka 30 procent. I förhållande till totala befolkningsandelen i hela kommunen så fördelar sig barnafödandet med 45,6 procent barn på landsbygden och 54,4 procent i stan. Märk väl att landsbygden bara har 41,8 procent av innevånarna. Med alla dessa få siffror (finns flera) så har jag väldigt svårt att förstå Piteå kommuns beslut att lägga ned landsbygdsskolor. Har också svårt för kommunens njugga inställning till sin landsbygd.
Men kan förstå att det finns en oro för åldersstrukturerna i Piteå kommun och främst då inne i stan. Inom några decennier kanske man möts av en skylt vid Lomtjärn, Häggholmens trygghetsboende, vem vet?
Att utarma landsbygden med att lägga ned byskolor, centralisera det nödvändigaste till serviceorter, för att därigenom tvinga landsbygdsbefolkningen inom stadens hank och stör kan dock aldrig vara någon lösning på problemet.
Gällande serviceorter så fungerar det ju nästan så i dag, med de befolkningscentra som finns på landsbygden. Men att statsfästa det på papper och klubba igenom det i fullmäktige kan ge långt farligare konsekvenser än vad vi kan ana. Man får då styrmedel och incitament till att förvägra resten av landsbygden överhuvudtaget några kommunala satsningar. Man kan stoppa bygglov och företagsetableringar utanför serviceorterna med hänvisning till beslutet. Statliga lån/bidrag till etableringar som kräver kommunens tillstyrkande kan villkoras med att de måste ske inom serviceorterna. Listan kan göras lång på vad klåfingriga kommunala tjänstemän kan hitta på, pekande på det kommunala beslutet.
Man kan ju läsa i insändaren vad landsbygden utanför serviceorterna kan vänta sig då skribenterna menar att serviceorter vore bra för en långsiktig samhällsplanering vad gäller till exempel infrastruktur och kollektivtrafik?
Men om nu kommunen vill satsa på landsbygden så fordras styrmedel. Man kan till exempel kräva att, för låt säga var tionde lägenhet som produceras inne i stan så ska en produceras ute i byarna. Man kan ge i uppdrag till Piteå Näringsfastigheter att inom en övergångsperiod på cirka tio år se till att dess fastighetsbestånd är jämt fördelat över kommunen. En investeringspolicy med inriktning på att fördela investeringarna jämt geografiskt borde då också till. Allt detta är stora saker men man kan göra saker i den mindre skalan också. Till exempel kollektivtrafiken. Det är skandal att inte det går att komma sig in till stan på lördagen via buss från många byar. Detta är till viss del en genusfråga också. Låter mansgrisigt men det här är faktiskt något främst flickor ute i byarna saknar då många av deras intressen inte som många pojkars kan utföras på hemmaplan.
Byggandet då? Ja som stadsbor många politiker är så stirrar de sig blinda på att göra villakvarter inne i byarna. Tror inte det är i första hand vad presumtiva landsbygdsflyttare vill flytta till. Här måste man tänka större. Skapa större tomter så avskilt som det går. Gärna med ytor på två tre hektar. Men det är klart, det fordrar ju också att vi landsbygdsbor är villiga att avyttra tomterna. Att fler hyreshus också behövs ska väl inte behöva påpekas. Vad som slutligen slår mig i alla debattartiklar och insändare från Sossarna och Vänstern är att det man vill göra med landsbygdspolitiken är absolut ingenting som kan tänkas få kosta pengar. Inga investeringar nämns, inga beloppssatta kostnader redovisas. Men glöm inte att man betalar kommunalskatt även utanför stadstullarna och röstar i september.