Sosse och vänstersamverkan
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu är socialdemokraterna riksdagens största parti, men på en låg och osäker nivå. I den senaste väljarundersökningen håller sig socialdemokraterna som vanligt för högt men med ett minus på över sex procent i opinionen vilket i dag ger en 5,3 procentenheters skillnad mellan blocken.
Med Mona i täten är dock optimismen stor bland miljöpartister och kommunister. Till nästa val skall man, enligt en gemensam uppfattning, troligen kunna vinna en majoritet och tillsammans med kommunister och trädkramare ta makten. Det är inte fel med höga ambitioner, men den måste ha ett politiskt lik i lasten. Vänsterpartiet och miljöpartiet.
Om det är något parti som slagit knut på sig själv så är det socialdemokraterna. Under Monas ledning har man drastiskt förändrats från en folkrörelse med ambitioner att återskapa bidragssamhället med en trygghet och välfärd för de inbillade sjuka till ett vänster plan - ekonomiskt samverkansparti. Mona Sahlin börjar bli en parodi på sig själv.
Finpratande med stockholmsdialekt och huvudet på sne, där tanken alltför ofta ligger mera i sin personliga vinning i den ordsvada hon ständigt utger genom att tilltala folk i debatten med för och efternamn i trängda lägen. Småfolket och pensionärerna sitter på undantag i den förnyade socialdemokratin.
Bara att ställa upp på de mest propagandistiska vänsterextrema ekonomisk-politiska argumenten verkar överdrivet desperat. Det tyder i alla fall inte på någon egen politisk viljeriktning och handlingskraft. Applåder från LO värmer tydligen. Fackföreningen skall hållas uppe, arbetsgivarna skall svärtas. Svaga och sjukskrivna skall prioriteras, arbetslinjen skall pressas. Det nya vänsterblocket i en liten ask.
Genom åren har socialdemokraterna varit bärare av fackföreningarnas och arbetarens problem. En uppgift som givit partiet trygga men tvingade väljare som nu är mer än vilsna. I dag är den tiden inte glömd. Ingen i dagens partiledning tycks längre lyssna på dem som fortfarande håller på socialdemokraternas grundidéer som ett fristående parti till valet. Nu cirkulerar bara luftiga löften och fingret i vinden för att hitta någon gemensam riktning. Men vindflöjeln snor bara till vänster, vänster, vänster, ... plupp miljöpartiet och ...
Centralstyrningen inom socialdemokraterna är skarpare och tydligare än någonsin. Mona Salin kör sitt lopp, men framgångarna för hennes politik är katastrofala och hoppas hålla i sig till valet 2010. Socialdemokraternas tidigare bas i det svenska samhället har med den nya vänstersamverkanspolitiken mer eller mindre försvunnit. Som ett mantra upprepar Mona att alliansregeringen har raserat a-kassan.
Hon ondgör sig över att de som varslats på Volvo kommer att få gå från hus och hem om de blir arbetslösa. Om nu allt detta med så kallad förbättringar av a-kassa, sjukförsäkring och jakten på kostnader ökningar för förtidspensionärer inte slår till i sin samverkanspolitik riskerar det socialdemokratiska partiet att hamna i en ideologisk kris. Om man inte redan gjort det.
Partiet lär vid detta tillfälla enbart vara trovärdigt för 39,1 procent. Piteå-Tidningen håller tyst i sin röda ensidiga propaganda på ledaren. Man koncentrerar sig på smutskastning och personangrepp mot Maud Olofsson med flera. Man kan inte tro att vi ens lever i samma samhälle när man hör orden, "vi socialdemokrater", var är då resten av oss svenskar. Nu skiljer bara 5,3 procent. Buh.
Många av partiets sympatisörer i glesbygd och tätort går från visstidsjobb till visstidsjobb. En deltid där, en heltid där. Man får ta vad man får i ett vänstersamhälle. Utan en hygglig, och inte minst fungerande försäkringskassa med fungerande a-kasseförsäkringar hamnar partiet sannolikt i trångmål eftersom detta är partiets grundbultar.
Trygghet är ett ord vars innehåll Mona med flera borde anstränga sig att analysera för alla medborgare. Framförallt vad gäller framtidstro och politiskt ansvar med en ärlig arbetslinje som prioriterar vårt sätt att kunna betala för välfärden. Det kan vara "spännande" att få det bättre och tryggare eller hur Mona.