Norska Yara önskar utvinna fosfat för konstgödsel i Sokli i den östra delen av finska Lappland, nära gränsen mot Ryssland. Enligt det Internationella atomenergiorganet IAEA ligger Finlands rikaste uranförråd i Sokli (cirka 2 500 ton uran) och i Talvivaara. Om malmen tas upp till ytan och mals, kommer radioaktivitet ohjälpligt att spridas ut i omgivningen: Blacksmith-Institutet i New York till exempel uppskattar att cirka
85 procent av den ursprungliga radioaktiviteten (till exempel uranets giftiga sönderfallsämnen) kvarstår i gruvområdet även om själva uranet samlas in. Resterna kommer att spridas ut med vind och vatten. Kring Talvivaara-gruvan har nedfall av tungmetaller observerats på tiotals kilometers avstånd från gruvan.
Radioaktiviteten i Soklis malm kan försvåra eller helt förhindra användningen av Soklis fosfat som konstgödsel. Ochså Euratom -direktivet bör efterföljas. På andra håll inom EU har urangruvor stängts bland annat på grund av miljöproblem.
Sokliplanen strider mot Finlands och EU:s vattenlag, eftersom gruvan skulle kontaminera Kemi- och Nuorttiälvarna, bägge klassade i högsta kategorin. Nu riskerar Yara att kontaminera vatten och grundvatten på vidsträckta områden från östra Lappland till Bottenviken och även norrut/österut, eftersom Sokli ligger på vattendelaren. Även stora bolag borde rätta sig efter lagen.
Sokli-gruvan skulle fördärva Nuortti-älvens ursprungliga öringstammar och förstöra fisketurismen. Ersättande betesmarker till den största samebyn i området, Kemin-Sompio kan inte erbjudas. Om renköttet förknippas med radioaktivitet, kan vi säga adjö till begreppet ren finsk mat. Också den växande turismen i området skulle få ett allvarligt avbräck.
Planerna på gruvan i Sokli strider mot såväl enskilda som allmänna intressen. För att försäkra sig om gruvan söker nu Yara om lov för förberedande åtgärder innan det juridiska tillståndet beviljats och erbjuder en garantisumma för att få tillståndet i förtid. Tillståndet får inte beviljas, pengar kan inte ersätta förlorade naturvärden eller renbeten. Befolkningen bör ha en reell möjlighet att överklaga ett beslut och inte ställas inför fullbordat faktum. Vi lever ju i en rättsstat.