I dag står det klar att skadan som socialdemokratiska rörelsen utsatts för på grund av att man i S-ledningen skjutit på nödvändiga beslut rörande Håkan Juholts, HJ framtid. Behåller man HJ som partiledare straffas socialdemokratin. Blir han bortlyft återstår en lång väg tillbaka som skulle kunna förkortas med ett konsekvent nytt ledarskap som ju redan kan anses som ett måste för att partiet ska ha någon chans vid nästa val.
Allt som börjar fel kan aldrig rättas till ordentlig. Hela historian började redan under partiledarvalet under mycket konstiga omständigheter när en okvalificerad kandidat valdes till partiledare. Vilka kriterier som gjorde att riktigt kvalificerade kandidater plockades bort har aldrig redovisats. Efter att ha blivit partiledare har HJ successivt visat sin oförmåga att leda partiet, och sin brist på de olika kompetenser som partiledaren ska ha. Under tiden har partiet saknat ett formulerat trovärdigt manifest om sina politiska mål och vägen dit då endast en S-regering blir alternativet.
Bara med enstaka omformulerade rubriker kan inte partiet och partiledaren ha ambitioner att påverka potentiella väljare för att partiet ska kunna bli stort nog för att få makten vid nästa val, nu när många socialdemokrater flyr partiet. Utan en riktig positiv profilering har HJ dessutom råkat göra saker som blivit centrum för uppmärksamhet när kostnader för dubbelt boende och reseersättningar tagits upp som utan att vara kriminella handlingar placerar partiledaren i en etisk gråzon där det bestående partiets värderingar praktisk offras för att HJ ska fortsätta sin destruktiva kavalkad.
Å andra sidan, partiledarens resande i landet, förklaringarna och ursäkterna är en förlorande insats som till slut, kommer att drabba socialdemokratin ännu mer. En del människor som lyssnar på HJ kan tycka synd om honom, ett faktum som placerar honom som en förlorare i dessa människors sinne. Detta kan dra tillfälliga sympatier men inga röster när det gäller. För alla andra förblir han alltid en "fuskare" stor i jämförelse med Mona Sahlin när lilla Toblerone är en droppe i Oceanen.
Verkställande utskottet, VU, hade chansen att bli av med HJ redan när hans stora brister hade konstaterats. Det borde ha varit i socialdemokratins och därmed i partiledningens intresse. Det förväntade förslaget var antagligen att HJ blev erbjuden att själv få avgå, men vägrade detta. I en stund med allt rätt och motiven som låg bakom vill VU ha bort HJ, för att begränsa skadan för partiet, men i nästa stund får han sitter kvar med forsätt förtroende. En motsägelsefull situation som är svår att förstå.
HJ:s försvarsargument för en fortsättning som partiledare som presenterades till VU saknade substans och trovärdighet. Detta kunde lätt konstateras genom att ta del av partisekreterarens meddelande till media under tiden. Det kan inte ha varit den övertygande faktorn för att HJ skull kunna sitta kvar.
Under de nuvarande omständigheterna framgår att HJ ha varit en del av problemet men är inte ensam, en situation som komplicerats mer när HJ vill vara kvar till det nästa val stödd av vissa i ledningen utan visade förståelse hur illa verkligheten ligger till. På detta sätt växer hypotesen om att en intressegrupp finns inom ledningen för S som är mer inriktade på egna mål och värdegrund och mindre till gagn för de socialdemokratiska idéerna.