Snart bara två sjukhus
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Landstingets två stora divisioner, operation och medicin har sedan Sunderby sjukhus tillkomst gått med ständiga och stora underskott. Personalen gör ett fantastiskt bra jobb men kämpar i motvind. För att kunna motivera och driva igenom bygget av Sunderby sjukhus så skedde en medveten underbudgetering på cirka 150-200 miljoner, en underbudgetering som lever kvar än i dag. Pengarna måste till och närmast till hands står de mindre länsdelssjukhusen. Sakta men säkert plockas verksamhet efter verksamhet. Det sker stegvis och det sker smygande. Det sker med motiv som, "förbättrad patientsäkerhet och är i själva verket en del av ett systematiskt förbättringsarbete".
I själva verket handlar det om försämringar, sänkt servicenivå och tillgänglighet. Försämrade arbetsvillkor som får personal att reagera och skriva brev. Personal som säger upp sig.
Det senaste steget, med förslaget om nedläggning av kirurgbakjourer får ytterligare doktorer att reagera. Det är bra, man inser konsekvenserna. Sjukhusen avlövas steg för steg. Steg som kan tyckas små vart och ett, men i sitt sammanhang är de alla tillsammans i själva verket mycket stora organisationsförändringar. Organisationsförändringar skall beslutas på politisk nivå. Att lägga ner kirurgbakjour är inte bara en verksamhetsfråga. Det är en genomgripande förändring i organisationen.
Det berör inte bara verksamheten på ett sjukhus, det berör alla fem. Det påverkar verksamheterna inom flera divisioner. Frågan skall läggas på styrelsens bord. Låt er inte heller förvånas om allt kommer att beskrivas som ett under av förbättring och ökad tillgänglighet. Mönstret känns igen.
Vi kommer från sjukvårdspartiets sida inte att acceptera smygande organisations-förändringar som göms undan med stämpeln verksamhetsfrågor. Vi accepterar inte en smygande nedläggning av våra länsdelssjukhus. En nedläggning som landstingsledningen förnekar, men successivt genomför.