Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har varit på besök i Sverige. Ett resultat är att Sverige nu ökar sitt bistånd till Palestina med 50 procent, vilket är bra och behövligt. Mer problematiskt är att det politiska snömoset tycks fortsätta.
Den svenska regeringen betonar att val snart måste hållas i Palestina. Men senast detta skedde – det enligt Carl Bildt dittills mest demokratiska valet i Mellanöstern någonsin – så svarade den dåvarande socialdemokratiska regeringen med utfrysning, blockad och terrorstämpling av den nyvalda palestinska regeringen. Så hur vill man ha det denna gång? Kommer man att respektera ett nytt valresultat? Och hur länge tänker man behålla valda palestinska politiker på sina terroristlistor?
Sveriges utrikesminister har också sagt att palestinierna måste ”avstå från våld” och ”bidra konstruktivt” till fred. Men varför stöder man i så fall inte det palestinska icke-våldsalternativet: att med ekonomiska och politiska sanktioner trycka på Israel att upphöra med ockupationen? I stället belönar man den israeliska regimen med fler och närmare samarbetsavtal. Det handlar om förmånliga handelsavtal, militärt samarbete, kulturellt, vetenskapligt och idrottsligt utbyte. Tvärt emot vad det palestinska civilsamhället hela tiden bett oss att göra. Om man på detta sätt saboterar den palestinska icke-våldskampanjen – vilken väg menar man då egentligen att palestinierna skall välja?
Och hur skall palestinierna ”bidra konstruktivt” till fred när de sista 22 procent av deras land nu varje dag bit för bit tas ifrån dem? När antalet illegala bosättare – i nuläget kring 600 000 – och militärer, murar och stängsel hela tiden ökar? När allt fler – även barn! - fördrivs, fängslas eller mördas av israelisk militär? Vad är det då palestinierna egentligen skall bidra med, som man inte redan gjort?
Det är dags att sluta tramsa om Palestina. Problemet är ockupationen, och stölden av palestinskt land - inte det ena eller andra valet eller korruption eller kvinnors ställning eller något annat palestinskt problem. Trycket måste helt och hållet läggas på Israel att upphöra med ockupationen och kalla hem alla bosättare och militärer. Först då kan det bli någon ordning och en fredlig och demokratisk utveckling. Varför kan/vill/vågar inte den svenska regeringen säga det?