Med anledning av: Hanna Bergstedt debattartikel ”Balansmål i stället för överskottsmål”, publicerad 6 april.
Sverige har haft ett överskottsmål för de offentliga finanserna sedan 2000. Det har inneburit att den offentliga ekonomin i snitt ska ge ett överskott på 1 procent (cirka 40 miljarder kronor) av bruttonationalprodukten (BNP) över en konjunkturcykel. Inte i närtid, som Hannah Bergstedt skrev.
Den senaste konjunkturcykeln har varat ca 10 år. Normalt räknar man med en cykel på cirka 7-8 år. Överskottsmålet skulle då innebära ett överskott på cirka 4-6,5 miljarder kronor år motsvarande 7-10 000 kommunanställda (cirka 0,2 procent av det totala antalet sysselsatta i Sverige) och inte 70 000, som Bergstedt hävdar.
Större är inte skillnaden mellan ett överskottsmål och ett balansmål. Ålderspensionssystemet har levererat ett överskott på ca 1 procent av BNP över en konjunkturcykel under de senaste 10 åren enligt Konjunkturinstitutet (KI). Därmed har den statliga ekonomin kunnat gå i balans (0 procent av BNP).
Men idag bedömer regeringen att Ålderspensionssystemet under kommande år och en överskådlig framtid får ett mindre underskott. Så ett balansmål idag innebär samma restriktioner på den statliga ekonomin som överskottsmålet under de senaste 10 åren. Utöver detta beräknade Migrationsverket i sin senaste prognos att hittills ofinansierade kostnader kommer att ligga på ca 35 miljarder kronor per år kr 2017–2020. Då räcker inte ett balansmål och då räcker det inte heller att nalla 10 miljarder av biståndsbudgeten, som regeringen gjorde för 2015. Då är det skattehöjningar som gäller!
Kom ihåg att i Sverige jobbar man mycket och effektivt. Sverige hör till de 10 länder i världen som har högst produktivitet per arbetstimme. Sverige har högst förvärvsfrekvens/sysselsättningsgrad i hela EU. Sverige hör till de 5 länder i världen som har högst skatter.
Sverige har tillsammans med Danmark lägst statsskuld (40 procent av BNP) i de västeuropeiska EU-länderna. Svensk ekonomi är urstark! Vad får dessa flitiga och högpresterande svenska skattebetalare ut på det offentliga området av sitt arbete? Skrala pendeltåg i storstadsområdena, oasfalterade vägar och inget bredband i glesbygd, dåligt järnvägsunderhåll, undermålig skola, lågt bostadsbyggande och så vidare. Den största delen av detta beror att den offentliga ekonomin ska gå i överskott eller i varje fall i balans.
Överskottsmålet har bidragit till att staten har gått från en nettoskuld på ca 400 miljarder kronor vid millennieskiftet till en nettoförmögenhet på ca 1000 miljarder kronor idag. Det har också starkt bidragit till att Sverige investerar över 200 miljarder kronor per år mer i andra länder än vad de investerar i Sverige.
Till skillnad från privata skulder minskar offentliga skulder inte bara i värde genom inflationen utan även genom tillväxten. Antag att vi har en statsskuld på 1200 miljarder kronor, inflationen är de 2 procent som är Riksbankens mål och tillväxten är ca 3 procent som den har varit i snitt under de senaste 10 åren. Då finns ett investeringsutrymme på 5 procent av 1200 miljarder kronor, det vill säga 60 miljarder kronor per år utan att statsskulden stiger i förhållande till BNP.
Dessa 60 miljarder ökar på tillväxten med ytterligare 1,5 procent, vilket gör att investeringsutrymmet ökar på ytterligare 15 miljarder kronor. Dessa investeringsmedel kommer att behövas för att rädda vårt integrationsprojekt, få ordning på vår skola och infrastruktur. I stället för att sätta ett balansmål, Hannah Bergstedt, bör vi sätta ett skuldmål, det vill säga att statsskulden inte får öka mer än BNP! Det ger en tillräcklig hållbarhet med en svensk statsskuld stabilt på ca 40 procent av BNP när till exempel övriga västeuropa och USA (utom Danmark-Norge) har en statsskuld på 70-130 procent av BNP.