Ska även Bo Lundgren sparkas?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Högeralliansen är uppenbart besvikna över att det går bra för Sverige, att tillväxten är den högsta på sex år och att arbetslösheten minskar. Därför riktar de istället in sig på budbärarna. Till exempel ska Ams generaldirektör, Bosse Bylund, sparkas om borgarna vinner valet. Orsaken är att Ams berättat att arbetslösheten sjunker, tvärtemot vad centerledaren och resten av alliansen hävdar. Bo Lundgren sa nyligen att han var förbluffad över Sveriges starka ekonomiska utveckling. Vi får se om även han är föremål för uppsägning vid en eventuell valseger för alliansen eller om det enbart är socialdemokratiska generaldirektörer som ska leta nytt jobb.
Alliansen påstår att AMS använder sig av fabricerade siffror när de räknar. Men arbetslösheten räknas fram på exakt samma sätt i dag som när Maud Olofsson själv satt i arbetsmarknadsdepartementets ledning 1991-1994. Och då, när arbetslösheten slog alla rekord, var hon inte så angelägen om att räkna upp arbetslösheten ytterligare. Men nu, när arbetslösheten sjunker för varje dag, och regeringsmakten hägrar är det plötsligt intressant.
Det som är viktigt för Maud Olofsson och resten av Alliansen är makten. Att ta regeringsmakten är betydligt lättare när det går dåligt, när människor är missnöjda. I Sverige går det dock bra, ekonomin går för högtryck, både jobben och företagen blir fler. Detta skapar dock problem för borgerligheten som vill svartmåla Sverige. När statistiken inte pekar i deras riktning verkar lösningen vara att skapa egen. Att byta ut de siffror vi alltid använt i Sverige för att räkna ut arbetslösheten, oavsett färgen på den sittande regeringen, känns tydligen lättare än att rakryggat möta väljarna. Problemet för alliansen är att de siffror som Ams visar upp är allt för positiva, vilket medför att det är betydligt bekvämare att använda de räknemetoder som nyttjas på den europeiska kontinenten, även om de aldrig tidigare nyttjats i svensk politik.
Att vilseleda svenska väljare känns tydligen bättre än att erkänna att det pågår en högst positiv utveckling i svensk ekonomi och på den svenska arbetsmarknaden.