Folkpartiledaren Jan Björklund har till slut formulerat vad många vetat om men nästan ingen vågat säga högt i skoldebatten:
Att många av landets kommuner saknar kunskap och ledarskap tillräckligt för en fungerande skola; att grund- och gymnasieskolan därför måste förstatligas.
På samma sätt bottnar sjukvårdens kräftgång i bristande ledarskap; i bristande medicinsk och ekonomisk styrning; den handlar om bestraffningssystem riktade mot yrkeskunniga sjukvårdsarbetare från allt desperatare administrativa ledningar; om sönderfallande myndighetstillsyn; om svajig journalistisk bevakning; om en hotande demokratisk katastrof av samma valör som i skolan.
Folkpartiet i Norrbotten lanserade redan 2007 förslaget om sjukvårdens förstatligande. Ett förslag som länge funnits i partiprogrammet men som gömts undan. Den gången uteblev reaktioner från övriga partier i landstinget.
I riksdagen står Folkpartiet än så länge ensamt bakom kravet på förstatligande av skolan, helt övertygat om att andra snart följer efter. För sjukvårdens del är istället andra, med KD i spetsen, drivande.
I Norrbotten har folkpartiets gruppledare Jens Sundström nyligen påtalat primärvårdens mycket växlande funktion och kvalitet med krav på åtgärder. Lika bekymmersamt är läget inom sjukhusvården efter de senaste decenniernas strukturförändringar. Sjukvårdskvalitet varierar här i samma grad som inom primärvården men också resurser. Satsningen på närsjukhus bär katastrofprägel. Lika allvarlig är bemanningskrisen vid landstingets högspecialiserade sjukhus i Sunderbyn. Ett problem Norrbotten delar med nästan alla andra landsting. Chefsavhoppen inom psykiatrin avslöjar bara toppen på isberget.
Landstingets politiska och administrativa ledning saknar, på samma sätt som i skolans värld, kunskap och idéer tillräckliga för att styra utvecklingen undan det som likt Titanic närmar sig fullbordad katastrof. Debattartikeln nyligen från fyra landstingsråd suddade ut alla tvivel.
Lika övertygad som Jan Björklund är för skolans del, lika övertygade borde alla vara om behovet av förändrad politisk styrning av sjukvården. Att vänta på framtida riksdagsbeslut om förstatligande räcker däremot inte.
Särskilt i Norrbotten krävs omedelbart fördjupad analys och en mycket öppnare debatt där särskilt de idag helt nedtystade sjukvårdsarbetarna måste få höras utan risk för repressalier. Det måste politikerna garantera.
För sjukvårdens skull men även demokratins.