Naturligtvis tycker jag, liksom andra, att det är odiskutabelt bra att drabbade snabbt kan få hjälp med ortopediska operationer. Detta har självfallet ett pris - det finns förlorare bland andra patientgrupper! Vi befinner oss i en kraftig förändring av den sjukvård vi av tradition haft, utan att konsekvenserna synas eller diskuteras. Från att tidigare haft lokala sjukhus som klarat den största delen av lokalbefolkningens slutna sjukvård ska nu länet ses som ett upptagningsområde. Olika verksamheter koncentreras till olika sjukhus. "Se allt i ett länsperspektiv" har blivit ett mantra.
När man redovisar utvecklingen är det lätt att visa ökande siffror över antal ingrepp inom definierade områden (ex ortopedi), medan andra områden som fått stå tillbaka inte belyses. Jag som arbetat cirka 30 år inom sjukvården känner att vi är på väg mot ett löpandebandsystem där personligt bemötande och ansvarstagande får allt mindre utrymme. Det betonas hur viktigt det är med stort antal operationer för att uppnå kvalitet, men bortser från den medicinska och mänskliga kvalitet som ett "gammaldags" personligt ansvarstagande ger. Det nya systemet med speciella institutioner med exempel ortopedi är heller inte helt accepterat, ens i ortopedkretsar. Det är heller inte självklart att kostnader för vårdskador kommer att minska, vilket antyds i PT:s ledare.
PT borde som objektiv bevakare av sjukvården belysa hur de senaste årens förändringar påverkat övriga vården såväl lokalt som i länet, och inte förblindas av enbart en isolerad, expansiv del av sjukvården.
Har vården av gamla förändrats? Konsekvenser för landsting och kommun? Hur är tillgängligheten vid andra (icke ortopediska) åkommor? En cancersjuk bekant sa inför en planerad resa till annat sjukhus: "Nej, min tid är för dyrbar för att åka kring på vägar. Jag vill ha den vård jag kan få här hemma." Kvalitet vid behandling av exempel svår smärta?
Hur fungerar den "icke-kirurgiska" verksamheten? Riskerar andra så kallade spetsfunktioner (medicin, anestesi, röntgen och så vidare) påverkas vid de mindre sjukhusen? Oavsett vad PT:s ledarskribent skriver handlar diskussionen kring akutkirurgin inte om en isolerad fråga, utan om fortsatt god lokal medicinsk service, där akutkirurgin är en (sista?) väktare mot ytterligare nedrustning. Detta har det så kallat Nätverket insett. Kom ihåg vad som tidigare sagts de senaste åren: Nedläggningen av BB var en isolerad företeelse som inte skulle påverka övriga vården, varken lokalt eller i länet.
Frågan om kirurgi på jourtid var en löjligt liten fråga som inte hade några som helst konsekvenser. Vem hörde inte att det garanterat endast rörde sig om "kväller, helger och nätter". Allt är en fråga om värderingar och vårdideologi. Ska vi sträva efter lokal verksamhet, eller ska vi koncentrera? Sjukvården måste ses i ett större perspektiv än enbart framgångsrik ortopedi. Förlorare finns.