Jag har nylig erfarenhet av bägge två och slås av den fina kvalitet vi har, men det fattas resurser inom vård- och omsorg och skola i dag och det fattas i form av ett högre antal människor. Människor har i dag fått kurser i massor av saker, inom vården till exempel kurs i hur man vårdar döende människor bättre. Kurserna kostar mycket och är den vanligaste kursen som fås i vården i dag. I alla fall så är just vård i livets slutskede det vi i dag är sämst på inom vården för jag tror inte många vågar prata om döden ifall den sjuke skulle vilja göra det med någon person, å hoppet ska ju vara det man sist överger?
I dag har vården PAVA-team som specialiserat sig på att hjälpa människor som är döende. Kommunerna har många duktiga och erfarna personer på sin personallista. Och symtomatiskt så är ju det den utbildning man mest frågar efter?
I skolan samma sak. Sen mina egna barn var små så har jag förundrats över skolan, hur den ska förändras och hur den ska lära sig att stimulera barnen till att själva söka kunskap i allt större utsträckning, vi kan ju i dag söka på google till exempel och det jag lärde mig om skånska åar och älvar sitter bara kvar tack vare de korsord jag löser. I alla fall så lär jag barnbarnen mina att plugga in och lära sig utantill vad då? Jo Sveriges älvar och floder. Till vilken nytta? Det krävs att vi i vård och skola lär oss en ny kultur där vi ifrågasätter utifrån det vi lärt oss, eller hur?
Jag har alltså nyss varit patient, fick konstiga symtom, riktigt dålig kände jag mig och eftersom jag i grunden har en hjärtåkomma och dessutom nyss gjort ett ingrepp i detta organ så chansade jag inte utan tog ambulans in, suveränt bemötande och allt kollades noga. Man uteslöt än det ena och än det andra.
Maten blev som vanligt ett problem då jag är allergiker, björk- och gråbo- korsallergiker gav inga förslag till maträtter eller vad som skulle uteslutas. Jag som älskar vitkål fick grönsaker två dagar. Vart tog dietisterna i vården vägen?
Det jag efterlyser i vården är dels tid, för den finns det alldeles för få till, dels kunskap som gör att man vågar ifrågasätta. Ifrågasätta inom vård och skola och överhuvudtaget här i livet är ju det som leder till diskussion, som leder till lusten att söka ökad kunskap, som leder till tryggheten att vi fattar rätt beslut. I denna process är ju både elev och patient en resurs som vi ska bruka och ha med oss? Min kunskap om min kroppstemperatur (35,1 på morgon och 35,6 på eftermiddagen) har bara lett till kommentarer om att det kan vi inte bry oss om i vården, i alla fall så reagerar man på 37,8 på eftermiddagen för det är feber men inte 37,2 på morgon? Vem tänker där?
Jag som patient, som känner mig själv bäst är ingen resurs, jag som vet att jag reagerar speciellt på vissa läkemedel trots att jag å det bestämdaste inte läser oönskade effekter om läkemedel de första tre månaderna, först efter det vet jag ju hur jag reagerar och kan ifrågasätta? Läkemedel som sätts in för att hjälpa mig och verkligen gör det, i det som för mig är lagom dos och som tar tid att komma fram till. Var finns viljan att använda mig som resurs och lära sig mer genom det?
Jag ser klart att det fattas tid och att detta fattats länge, viljan att förändra och förbättra finns nog men måste bejakas. Ser också att en del personal, doktorer till exempel slutat tänka kritiskt och ifrågasättande. Ser alla i mina ögon unga, nya superduktiga syrror som jag hoppas fortsätter att lära sig bli trygga med sin ökande kunskap, våga ifrågasätta och lära sig mer, gör mig jätteglad och hoppfull inför framtiden.
Jag fick inget svar på vad som hänt, jag gissar och tror att jag har rätt men det spelar ingen roll, vården kunde inte hjälpa mig fullt ut som jag behövde och det är bara acceptera och tacka för det fina bemötande som jag i alla fall fick.
All personal i skola och omsorg måste få mer tid och mer folk, så att man kan lära sig ifrågasätta och använda alla resurser som finns, inklusive individen som det gäller: Hur kan vi göra detta bättre? förändra vår inställning? ta med individen i besluten? ha kvar lusten och öka kunskapen att bli skickligare genom hela livet? För att lära nytt och utvecklas som tänkande människa, den viljan tänker jag fortsätta kämpa för.