Slutreplik till Thomas Tidholm och Viktor Säfve från Skydda Skogen (i PT den 25 augusti), som tycker att en debatt blir ”trist” när åsikter återupprepas och påstår i samma artikel att undertecknad ägnar sig åt lögner. En tämligen annorlunda sätt att föra en debatt på, men det kanske beror på att Tidholm och Säfve fortfarande inte har lyckats motbevisa huvudtesen om att minst 31 procent av skogen kan anses som skyddad och undantagen ifrån aktivt skogsbruk.
Denna uppgift motsägs inte heller av Monika Stridsman, generaldirektör för Skogsstyrelsen som skriver i Piteå-Tidningen den 17 augusti att (citat) ”Denna uppgift bygger på att de arealer med skogsmark som på olika sätt undantas från skogsbruk läggs ihop och kallas för skyddad skog. Genom att göra så ger man en förenklad och svårbedömd bild. Olika sätt att undanta skog från skogsbruk fungerar på olika sätt och under olika lång tid.” (slutcitat).
Det ska påpekas att naturreservat givetvis bidrar till en stor artrikedom, men även kvarlämnade småbiotoper, döda eller ensamma träd, kantzoner och myrar är minst lika viktiga naturskogselement. Antalet arter ökar inte heller linjärt med den skyddade arealens storlek, då små biotoper innehåller oftast relativt sett fler och en större variation av växter och djur i landskapet.
När det gäller rödlistan så är den ett viktigt verktyg för att följa hur ovanliga svenska arter utvecklas och många forskartimmar har lagts ned på att skapa denna rödlista. Men ett återkommande problem är att den, som i just denna debatt, likställer begreppet "rödlistad" med ”utrotningshotad". Man kan också spekulera lite kring skälen till att 52 procent av de drygt 4 000 rödlistade arterna återfinns i skogen. Som bekant är Sverige är ett av världens skogrikaste länder där drygt 88 procent av Sveriges samlade landareal består av skogsmark, fjällskog, myr och berg. Vi kanske finner en av förklaringarna där.
Hälften av alla skogslevande rödlistade arter är dessutom beroende av död ved. Skogsstyrelsen redovisar att mängden död ved i Sveriges skogar mer än fördubblats sedan 1920-talet och att ökningen i huvudsak skett efter 1990. Notera att detta gäller utanför reservat och nationalparker. Det är svårt att mäta biologisk mångfald, men nog borde det väl kunna tolkas positivt?
I modern tid har vi i Sverige aldrig haft så mycket skog som nu och mängden skog ökar. I väsentliga avseenden är tillståndet för Sveriges skogar bättre i dag än när Nils Holgersson företog sin förmodade resa över Sverige för mer än hundra år sedan. Sverigedemokraterna tror på en ansvarsfull skogspolitik, förankrat i lagstiftning och skogsägarnas kompetens och deras aktiva strävan att bevara skogsmarkens långsiktiga värde.