Från IB via kommunalstrejk till uteslutning av politiska motståndare. Så skulle man kunna sammanfatta LO:s inblandning i svensk politik. Det är sålunda lite svårt att följa Bengt-Urban Franssons röda tråd när han pratar om Socialdemokraterna och LO:s värdegrund som vi sverigedemokrater så illa kan leva upp till.
Socialdemokraterna hade under slutet av 1940-talet byggt upp en egen underrättelsetjänst med hjälp av omkring 20 000 arbetsplatsombud, som rapporterade vilka fackföreningsmedlemmar som antogs vara kommunister. Samtidigt började försvaret känna ett starkt behov av att kunna identifiera personer i landet som kunde vara säkerhetsrisker.
I början av 1950-talet slöts därför en överenskommelse mellan försvarsstaben och representanter för Socialdemokraterna, om att försvarsstaben skulle få använda sig av den socialdemokratiska arbetsplatsorganisation som partiet hade byggt upp. Den numera välkända IB-affären hade inletts, och skandalen var 20 år senare ett faktum.
Ett hopp ytterligare 30 år framåt i tiden. Wanja Lundby-Wedin är ordförande för Sveriges största arbetstagarorganisation LO. Den numera på dubbla grunder beryktade kommunalstrejken bryter ut, och Kommunals ordförande Ylva Thörn vägrar hårdnackat att acceptera medlarnas bud. Vad som hände sen är kanske mindre känt, men över en natt avblåses strejken. Ylva Thörn tycks utåt vara mycket nöjd med resultatet, men när Uppdrag granskning senare undersöker saken visar det sig att ingen mindre än dåvarande statsministern Göran Persson den 23 maj varnat Kommunal för att driva ”orimliga lönekrav”.
Den 28:e var strejken över, och vid Uppdrag gransknings undersökning visar det sig att endast 122 stycken av kommunals medlemmar faktiskt gynnats av strejken. Många av de lägst avlönade har till och med strejkat sig till sänkta löner. Det enda Ylva Thörn lyckats med var att tömma strejkkassan, till maktpartiet Socialdemokraternas lycka. Pampklassen som representeras av S och LO vill gynna sig själv och struntar i arbetarna när det väl gäller.
Pampklassens (S och LO) syn på arbetarnas rättigheter och förvaltning av statens finanser kommer Sverigedemokraterna aldrig att dela. Vi framhåller däremot att stabilitet förutsätter en god balans mellan arbetsmarknadens parter vilket i sin tur förutsätter en väl avvägd kompromiss mellan å ena sidan löntagarnas intresse av trygghet, god arbetsmiljö och goda försörjningsmöjligheter och å andra sidan arbetsgivarnas intresse av handlingsfrihet och tillväxtmöjligheter. Såväl fackförbunden som arbetsgivarorganisationerna fyller därmed en viktig samhällsfunktion, det är grunden i det som kallas den svenska modellen. Vi är hela Sveriges parti, detta inkluderar arbetare och företagare!