Sätt stopp för privatägda gruvor

Piteå2015-08-07 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommentar till Kjell Olsson. Nyss tillbaka från min årliga norrlandsresa som i allt bekräftar Kjell Olssons beskrivning. Den behöver en delvis annan vinkling. Det handlar faktiskt om att skapa en nationell naturförvaltning baserad på kunskap om risk och ekonomi med mera. Nuvarande är misär. Redan med 330 000 meningslösa infiltrationsbrunnar kallade energibrunnar saknar Sverige hållbar naturförvaltning. Sveriges miljöbalk kan definieras i en enda mening: ”Skada eller risk för skada får ej sättas i system!”

Hela den nya gruvnäringen bygger på att små företag erhåller koncessioner utan erforderligt kapital avsatt för hållbart återställande. De förefaller vara skapade för att gå i konkurs, när malmkroppen är slut eller olönsam. Återställandet faller på skattebetalarna. Ansvariga politiker och tjänstemän verkar vara illitterata.

Nuvarande myndigheter kan inte ha läst eller förstått Miljöbalkens portalparagraf. Enligt vad jag nyss erfarit i Lappmarken och Skellefteåfältets utkanter inom till exempel Sorsele och Storuman börjar problemen långt före gruvan, redan under prospektering. Storumans kommun är i princip redan nu ett landskap fullt av så kallade kärnborrhål till stora djup långt ner i grundvatten. Hålen lämnas utan åtgärd och återfyllnad med till exempel betong. Nu står uppenbarligen tusentals borrhål i ett av de mineralrikaste områden vi har och omväxlande suger ner förorenat ytvatten och omväxlande trycker upp mineralrikt vatten rakt ut i vattendragen. I området finns till exempel stora risker för ett stort antal metaller som zink och bly och inte minst det farliga ämnet arsenik.

Detta är inte tillåtligt enligt Miljöbalken, kap. 2, § 3. Likväl är detta legio i Västerbottens inland. Det betyder att inga nationella myndigheter eller lokala myndigheter sköter sina uppdrag. Juktån, som tömmer sig i Umeälven, är redan nu i stor fara på grund av Blaikengruvan. Svärtträsk och Svartliden tömmer vatten från sina sligdammar i Umeälven. Gunnarn tar sitt dricksvatten från Skirbäcken, som avvattnar Skirliden med ett stort antal vattenupptryckande kärnborrhål utan återfyllnad eller kontroll. Gunnarnborna kommer att få stora problem som skall lösas av en liten folk- och kapitalfattig norrlandskommun. Det håller inte!

Storumans kommun och Umeälvdalen står inför extrema problem. Konkursgruvor måste saneras utan att man idag vet hur. Älvdalens vatten kommer att förorenas. Likväl planeras nya tokigheter. Ungefär mitt på den långa sjön Storuman vid Kyrkberget planeras en fluoridgruva. Med känd miljömässsigt undermålig gruvteknik kommer Storuman och Umeälven oundvikligen att allvarligt förorenas. Längre upp i älven planeras Rönnbäcksgruvan för nickel. Där talas också tyst om att nickelhalten lär vara betänkligt låg och området är fullt av strålsten som sannolikt kommer att ge sig tillkänna i hela processen som asbestfiberdamm i hela området. Ett Aralsjölandskap att förvänta.

Läs mer om