Sänkt inkomstskatt gav inga nya jobb
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Av kommunal verksamhet är drygt tio områden lagstadgade. Där bestämmer inte kommunerna. Vård, omsorg, skola, renhållning, räddningstjänst tillhör de kostsammaste. Utöver dessa lagstadgade områden väljer kommunerna även att satsa på fritid, kultur, bostäder med mera. Inom dessa frivilliga områden valde kommunerna under 90-talet att minska omfattning och antal anställda, vilket förhoppningsvis minskade utslagningen, men i stället ökade antalet arbetslösa, tyvärr främst bland de unga.
Inom den lagstadgade verksamheten kunde man inte göra så. Där kvarstod arbetsuppgifterna medan kommunerna tvingades minska antalet anställda på grund av skattesänkningen. Följden blev ökad sjukskrivning på grund av belastningsskador med flerårig arbetsfrånvaro. Alltför många har skador som gör det svårt att över huvud taget återvända till ett arbete. Inte en enda av dessa arbetsskadade tycker sig ha fått mer makt. Däremot har de fått mer värk.
Hur påverkades då den privata sektorn, den som försörjer allmännyttan. Ja, man räknar att runt 30 procent av den kommunala budgeten satsas på infrastruktur i form av vägar och gator, byggnationer, underhåll, till exempel plogning m.m. Till övervägande del upphandlas dessa tjänster genom anbud där det privata näringslivet dominerar. Det handlar inte om några småpengar. År 2001 uppgick kommunernas användning av externa resurser (entreprenader med mera) till 108,6 miljarder kronor. Kommunerna tvingades skjuta på sådana investeringar med kraftig arbetslöshet som drabbade privata näringslivet, och åter igen främst de unga.
Erfarenheterna från 90-talet visar tydligt hur viktiga kommunerna är i allmänhet och i synnerhet när det privata näringslivet inte räcker till för full sysselsättning. Särskilt vid arbetslöshetstider borde kommunerna tillåtas fungera som sysselsättningsbuffert, men detta har hittills de borgerliga partierna med stor framgång förhindrat.
Centern har tidigare gjort värdefulla insatser inom löneutjämningsområdet och vid uppbyggande av social rättvisa. Innan centern ännu kraftigare underordnar sig moderaternas politik borde man noga studera vid vilken tidpunkt och med vem man samarbetat när partiet vunnit sina största framgångar. Dessa studier borde också ungdomsförbundet ägna sig åt. Det kunde öka den politiska insikten om vad människor vill ha.