Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att staten inte lämnar igen de gamla lappskattelanden är ett folkrättsbrott. Det skriver Sten Söderhagen och Henning Rankvist, pressekreterare i den nyligt bildade Lappskattelandsrörelsen, en rörelse som aktivt arbetar för att ta tillbaka marker från svenska staten.<br /><br />Folkrättsbrott - grundlagsbrott har skett och sker fortfarande avseende samernas äganderätt till lappskattelanden från staten. Från att ha varit en fullt legal äganderätt i 1695 års jordskattereform har staten under senare hälften av 1800-talet fråntagit eller snarare tillskansat sig mark från samerna och sina rättigheter till de ursprungliga lappskattelanden.<br /><br />Folkrättsbrott - grundlagsbrott har också skett i stor omfattning vid insyning av åbolanden av staten då de blivande åbolandsinnehavarna redan var ägare till lappskattelanden på vilka dessa åboland insynades. Detta bestod i att fullsuttenheten till lappskattelanden inte respekterades.<br /><br /><br /><br />De utförande myndigheterna länsstyrelserna och Lantmäteriverket har begått är ett formidabelt maktmissbruk. Saken blir ju inte lustigare med faktum att Lantmäteriverket styrdes under 1930-<br /><br />1940-talet av Gunnar Prawitz, som var tänkt att bli Sveriges justitieminister vid ett nazistiskt maktövertagande. Som exempel avfördes 1943 lappskatteland inom Norrbotten från jordregistret.<br /><br /><br /><br />Folkrätten enligt Nationalencyklopedin: "Det folkrättsliga regelverket består av två komponenter: sedvanerätt och traktater. De sedvanerättsliga reglerna har kunnat utvecklas därför att staterna, under århundradenas lopp, insett att det funnits ett behov av internationella normer på olika områden. /?/ Folkrättens andra komponent är traktater, det vill säga de regler som satts på pränt i avtal mellan stater. Traktaterna kan vara mellan två eller flera stater och överordnade internationella organisationer."<br /><br />Gäller detta det samiska folket? Ja, naturligtvis gäller det även för oss samer.<br /><br />Ur sedvanerättsliga grunder fanns i det gamla Sijdda-systemet (lappbyar) en form av styresskick bestående av byåldersman och familjefäder, som samordnade sijddans gemensamma angelägenheter som till exempel flyttleder, skatteförpliktelser, rättskipning i egna häradsting eller lappting. De gamla lappbyarna kan inte jämföras med dagens samebyar.<br /><br />Så sent som 1751 med Lappkodicillens tillkomst i samband med gränsregleringen mellan Sverige och Norge kan man se att man hade en respekt för samernas egna rättsordningar med skrivningarna i artiklarna 15, 16, 17 och 18, som föreskriver hur överflyttning mellan länderna skulle ske över gränsen. <br /><br />Förfarandet förutsätter mycket goda kunskaper hur respektive lappar använde sig av de båda ländernas betesmöjligheter och ägandeförhållanden och skattelandens beskaffenhet.<br /><br />Dessa kunskaper fanns hos sijddans byåldersman och familjefäder (skattelappar) och man måste absolut ha varit klar över just detta förhållande. Under senare delen av 1800-talet blev det en maktförskjutning i och med att alla samiska angelägenheter som tidigare ombesörjdes av dem själva överfördes till statens tjänstemän på länsstyrelserna vars kunskaper om samerna var ringa och språkkunskaperna usla.<br /><br /><br /><br />1751 års lappkodicill är ett traktat mellan Sverige och Norge och är fullt gällande med rättskraft i Sverige. Att så är fallet i Sverige erkänns också av regeringen, men i övrigt råder total tystnad.<br /><br />Äganderätten är ett centralt element i Lappkodicillen och därmed anknyter till det faktum att äganderätten varit fullt legal i 1695 års jordskattereform. <br /><br />Faktiskt konfirmerar Lappkodicillen rådande förhållanden inom lappmarkerna i de båda rikena avseende äganderätten.<br /><br />Slutsats: rubrikens fråga kan besvaras med - Ja!<br /><br />
