Samhällsplanering handlar om jämställdhet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sen undrar Birgitta Pettersson vad JämO tänker göra åt att det bara är män på trafikskyltarna. Jag kanske inte kan göra så mycket åt det, men visst är det dags att skylta om. Skyltarna är i sig ett uttryck för att vi lever i ett mansdominerat samhälle, en dominans som också omfattar den fysiska planeringen av vår omgivning.
Nästan tre fjärdedelar av alla ledamöter i kommunala facknämnder som fattar beslut om teknik, trafik och fastigheter är män, enligt SCB. Män dominerar stort också bland chefstjänstemän och handläggare inom tekniska förvaltningar.
Det här är ett problem, eftersom det hittills har inneburit att samhällsplaneringen främst utgått från mäns erfarenheter och perspektiv. Vårt samhälle präglas i hög grad av specialisering. Vi bor på ett ställe, jobbar på ett annat, handlar på ett tredje och umgås på ett fjärde. Detta motverkar jämställdheten mellan kvinnor och män.
Låt mig ta ett exempel: Barnfamiljer väljer ofta att bosätta sig långt från arbetsplatsen eftersom huspriserna är lägre där och miljön är bättre för barnen. Priset för detta är långa arbetsresor.
En vanlig lösning är att mamman väljer att gå ner i arbetstid och att arbeta närmare hemmet. Det underlättar ekvationen jobb och barn för familjen som helhet. Men samtidigt bidrar det till att göra ansvarsfördelningen ännu skevare. Den heltidsarbetande pappan som jobbar långt hemifrån blir ännu mer frånvarande, eftersom arbetsresorna spär på den tid han lägger på arbetet med en eller ett par timmar per dag.
Exemplet med gångtunnlar är ett annat tydligt exempel på hur manliga erfarenheter ges företräde när vi utformar våra samhällen.
Kvinnor och män har olika trafikmönster. Lite förenklat kan man säga att män tar bilen och kvinnor tar bussen. Män prioriterar följaktligen att komma fram snabbt och lätt med bil, medan kvinnor prioriterar kollektivtrafik och säkra gång- och cykelvägar. Men i ett samhälle där många kvinnor är rädda för att passera mörka eller undanskymda platser är gångtunnlar inte alltid den bästa lösningen.
Inom ramen för Designåret 2005 genomförde JämO i mitten av december ett ideseminarium under rubriken Framtidsrummet. Politiker, forskare, arkitekter och samhällsplanerare samlades för att diskutera hur mäns och kvinnors villkor påverkas av samhällets fysiska utformning. En slutsats var att politiker ofta saknar ett jämställdhetsperspektiv i sin samhällsplanering.
Ett centralt jämställdhetspolitiskt mål är att kvinnor och män ska ha samma möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Det förutsätter att kvinnors erfarenheter och behov också beaktas när vi planerar och bygger vårt fysiska samhälle.