Sametingets kulturråd ratar den samiska kulturen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Motiveringen som Sametingets kulturråd har gett till de samiska kulturorganisationer som blev utan pengar är medelsbrist. Att motiveringen medelsbrist inte håller behöver man inte vara någon större matematiker för att komma fram till. Av de 5-6 miljoner kronor som fanns avsatta till organisationsstöd för kommande år, så fick tre organisationer dela på dryga 4 miljoner kronor eller 70 procent av det totala anslaget för samiska riksorganisationer. Detta medan den resterande gruppen rikstäckande organisationer, mestadels opolitiska kulturorganisationer, fick dela på de kvarvarande 30 procenten. Med en annan prioriteringsordning och ett större visionärt tänkande bland de ledande ledamöterna i kulturrådet så hade man fått ett helt annat resultat, vilket hade gynnat alla i slutändan.
Detta handlande från det styrande blocket i kulturrådet och i Sametinget har nu lett till ett våldsamt ramaskri bland kulturarbetare och samer i allmänhet, både på den svenska och den norska sidan av Sápmi. Många av de rikstäckande organisationerna har gränsöverskridande verksamhet och får därigenom pengar från både norska och svenska Sametinget. Från norska sidan vill man nu gå så långt så att man genom detta vanvettigt sanslösa tilltag fört tillbaka det samiska kulturbyggandet till 1970-talets nivåer igen. Nästan allt arbete som skett inom den samiska kulturen de senaste årtiondena är nu på väg att raseras, menar de samiska politiker i Norge som uttalat sig i frågan. Hur mycket som är riktigt i detta påstående är inte lätt att säga, men helt klart har dessa beslut påverkat relationerna mellan de bägge Sametingen negativt och det kommer med säkerhet att leda till en rad konsekvenser. Hur stora och hur svåra konsekvenserna blir är svårt att sia om i dagsläget?
Detta visar med all tydlighet att den styrande alliansen i det svenska Sametinget inte bryr sig ett skvatt om att vare sig bevara eller utveckla den samiska kulturen och samhället utan man tänker bara på att sko sig själva och sin näring så långt det går.
Man kan med facit i hand lugnt påstå att de vallöften om; demokrati, jämlikhet och alla samers lika rätt, som gavs inför Sametingsvalet 2005, från de fyra partier som fick majoritet i Sametinget, inte var någonting annat än ett enda fettdrypande valfläsk från första till sista bokstav.
Tack vare detta egoistiska handlande av en alltmer maktfullkomlig och diktatorisk samisk adel så har klyftorna bland samerna i Sverige ökat än mer än tidigare. Låt därför detta bli den absolut sista valperioden som dessa frossande ulvar får styra vår framtid och regera i Sametinget. Låt oss istället, samiska bröder och systrar, tillsammans bygga det samiska samhälle vi vill ha. Låt oss bygga vårt samhälle med grundvärderingar som demokrati, solidaritet, jämlikhet, trygghet och rättvisa. Ett samhälle dit varje samisk man, kvinna eller barn kan känna tillhörighet och gemenskap oavsett yrke, kön, ålder eller bostadsort.