Allmännyttan har genom årens lopp spelat en central roll vid byggandet av bra och billiga bostäder. Genom förmånliga statliga lån kunde kommunerna exempelvis i slutet av 40-talet och slutet av 60-början av 70–talet bygga bra lägenheter med rimliga hyror. Då var det bruksvärdesprincipen som gällde för allmännyttan. Nu är inriktningen marknadshyror. Genom den så kallade Odellagen från 2011 skall allmännyttan drivas enligt strikt affärsmässiga principer med maximal vinst. Detta är även en anpassning till EU:s nyliberala regelverk.
I dag ser vi runt om i landet hur stora delar av allmännyttan säljs ut till privata hyresockrare. I stället för en mänsklig rättighet blir bostaden en källa till rikedom för privata profithajar. Nu går kommunledningen i Luleå ut med att sälja stora delar av Lulebos bostadsbestånd.
I spetsen kommunalrådet Niklas Nordström som under en stor del av sin karriär varit lobbyist åt näringslivet. Nu vill man sänka Lulebos andel av hyresmarknaden till cirka 45–50 procent och sälja ut cirka 3 000 lägenheter. För en kapitalets marknads apostel ses det som positivt. För hyresgästerna en katastrof. Erfarenheten visar att utförsäljning leder till att hyresrätter ombildas till bostadsrätter och att en del kapitalister ”lyxrenoverar” med ockerhyror som följd.
Det är viktigt att stoppa utförsäljningen. Privata hyresbolag är inte lösningen. I stället är det viktigt att intentionerna med allmännyttan återupprättas. I stället för lyxlägenheter för de burgna, måste det byggas bra och billiga hyresrätter där sämre bemedlade har råd att bo. Bostaden ska vara en mänsklig rättighet, inte ett spekulationsobjekt för skamlösa kapitalister.