Säg ja till Lissabon-fördraget
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Island har blivit ett exempel som konkret visar hur det kan gå till. Om krisen fortsätter att förvärras kommer flera mindre länder, kanske även andra, att exponeras för samma effekt, speciellt om de står utanför den monetära unionen. Vi vill inte att detta ska ske i Sverige.
Det statliga överskottet som regeringen har talat om för att ge ett intryck av ekonomisk säkerhet i Sverige och som Fredrik Reinfeldt har lyft fram gång på gång, har varit ett politiskt instrument i moderaternas och alliansens eget intresse. I verkligheten är landets ekonomi mycket sårbar. Det kan bli en ganska dyrbar marknadsföring som vi skattebetalare ska stå för.
Man måste komma ihåg att överskottet bara från mitten av september till i dag har minskat med 13 procent allt detta på grund av kronans fall som också inneburit att vår köpkraft har minskat reellt samtidigt som livsmedelskostnader i allmänhet har stigit med 8 procent. Detta innebär en total minskning av köpkraften med 20 procent. Om man nu lägger ihop detta med 4,5 procents inflation, den högsta i EU-länderna, borträknade före detta öststater, innebär det att en fjärdedel av våra inkomster är borta.
Det så kallade nya arbetarepartiet moderaterna har inte gjort någonting på eget initiativ åt det. Däremot disponeras skattebetalarnas pengar för att stöda Carnegie med avsikt att den ska säljas vidare till vänskapspris till snälla intressenter. Mats Odell, deras man, kan. Med detta har överskottet försvunnit flera gånger och det sugande hålet i svensk ekonomi växer.
Att vara kritisk till vissa punkter i Lissabonfördraget är en sak eftersom effektivitetsgraden kan diskuteras, men fördraget är ett måste för att vi ska behålla vår standard och sätt att leva.
Att detta innebar att vi tappar en liten del av vår suveränitet är ett faktum.
Nej-sägare till EU och Euron ljuger när man på ett överdrivet sätt talar om att 80 procent av makten från riksdagen överförs till Bryssel.
Riksdagen behåller naturligtvis en mycket stor del av makten, men man kan i dag inte dra sig ur unionen om politikerna så bestämmer, Nicefördraget tillåter inte det. Kanske en anledning till för att underteckna Lissabonföredraget där detta tillåts ett land att kunna göra så.
Nyligen fick EU-politiker Jan Andersson, s, Europaparlamentet att ställa sig bakom ett starkt försvar för kollektivavtal och fackliga rättigheter. Detta talar sitt tydliga språk angående den socialdemokratiska påverkan i EU-parlamentet som fortfarande domineras av en högermajoritet som till slut insett hur viktigt det är för ekonomin och rättvisans skull, dessa villkor som hela tiden har präglats av de socialdemokratiska värderingarna.
Om Reinfeldt och Littorin kommer att spela Pontius Pilatus återstår att se, men det finns mycket som talar för detta, speciellt när svenska moderater tar upp nationalismen som talisman och när lönedumpningen accepteras och stimuleras av alliansen med moderater i täten som med ansvarsfrihet totalt ignorerat Laval-affären.