Så blev det med dollarns dominans
Dollarn har blivit instabil och har förlorat ungefär en tredjedel av sitt värde jämfört med euron.
Foto: Guillermo Arias
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En del OPEC-länder har redan övergivit dollarn och flera funderar på att göra detsamma eftersom förlusterna för att behålla dollarn räknas i många miljarder i varje enskilt land som av olika anledningar har varit mer eller mindre beroende av dollarn.
I Asien har Kina monopol på så mycket som fem tusen miljarder dollar som utländsk valuta (den rikaste nationen i världen i dollar efter USA).
Kinas förluster i samband med dollardevalveringen är över ettusen femhundra miljarder, men deras ekonomi rullar vidare med en stark tillväxt på nio procent men också med sina socioekonomiska och kända miljöbrister och bekymmer som inte går hand i hand med den ekonomiska utvecklingen.
Ett faktum som ur materialistiska aspekter för oss konsumenter ger mycket billigare import från Kina, genom att importen betalas med Euro. I Kina kan man dock förvänta sig att den sociala oron kommer att växa och då för med sig vissa konsekvenser. Sverige har också förlorat många miljarder genom dessa år som vi har levt med svenska kronor, det vill säga utan euron. Framför allt, när vi är så beroende av import och landet dessutom fortfarande befinner sig i en sakta minskande men fortfarande klar recession.
I denna situation är det en extremt viktig faktor att har en stark valuta för att hibernera till världens ekonomi börja rulla igen.
Tvärt emot allt som nej-sägare och vissa ekonomer predikade i sina teser mot eurons introduktion i Sverige, så har vi inte haft framgång i vår export som ligger ganska lågt, och på samma nivå som våra konkurrentländer som med en stark euro kan betala en billigare import, fördjupa de interna och externa investeringarna som kostar mindre.
Den svaga kronan har blivit en stor belastning för skattebetalare i Sverige eftersom den inte lyckats sätta fart på exporten som var det tunga argumentet från de som propagerade för nej.
Att EU:s ekonomi skulle ta över den amerikanska rollen var också otänkbart för nejsägare, men i alla fall har euron blivit stor, ett faktum som kommer att ge många och olika fördelar framöver.
Detta är anmärkningsvärt i ett förhållande där EU inte visat några praktiska eller teoretiska ambitioner som en politisk/ekonomisk stormakt.
Å andra sidan finns fortfarande vissa tveksamheter mellan Bryssel och en del av medlemsländerna angående marknadsreglering, arbetsrättsrelaterade regler, samt eurofrågan.
Med godkännandet av Lissabonfördraget, kommer frågan om utrikespolitik och dessa kriterier att ifrågasättas bland en del av medlemsländerna, där nu sittande regeringar kan få gå i opposition efter nästa val.