(SVAR-VINJETT) Replik till Emma Sundbergs debattartikel som publicerades i Piteå-Tidningen den 28 januari.
Systern till en blivande pälsproducent vaknar upp och hittar i trädgården en gravsten från familjgraven med sin brors namn och texten ”NN blev aldrig minkfarmare” inristat. En lantbrukare får en yxa med budskapet ”minkfarm, är lika med död” inkastad genom fönstret i sitt hem. Odetonerade brandbomber som skickats per post, hotbrev med budskap om att lantbrukarens hus kommer stå i lågor om verksamheten inte läggs ner. Ja, tyvärr kan listan på hot och trakasserier mot djurproducenter göras lång. Alla har de utförts i djurrättens namn.
Jag har respekt för att Emma Sundberg har en annan syn på djurrätt och mänskliga rättigheter än vad jag har. För mig är inte Nelson Mandelas kamp mot apartheid eller kvinnors kamp för rösträtt att jämställas med hot och trakasserier mot djurproducenter.
I Sverige har vi världens högsta djurskydd. Tycker man liksom Emma Sundberg inte att djur ska användas till produktion av kött, mjölk, ägg eller skinn så gör detta ingen skillnad, men för oss som ändå anser att djurvälfärd är något att värna om så är detta viktigt. Det finns lagar och regler samt kontrollsystem som säkerställer att dessa efterföljs.
Det står givetvis Emma Sundberg fritt att genom demokratiska metoder fortsätta driva sina frågor kring djurrätt, problemet är att en del av hennes kollegor inte anser att det finns en gräns för när ändamålet inte längre helgar medlen. Det är det jag vill få bukt med genom min motion. I en demokrati kan det nämligen aldrig vara acceptabelt att människor som ägnar sig åt laglig verksamhet ska behöva frukta för sitt liv och sin säkerhet.